2 Kings 10 — Svenska Bibeln (SKB)
1 Och Achav hade 70 söner i Samarien. Och Jehu skrev brev och sände till Samarien, till Jizreels ledare, till de äldste och till dem som förde upp Achavs söner och sade:
2 ”Och nu, så snart detta brev kommer till er, och ser att era herrars söner är med er och där är med er vagnar och hästar och befästa städer och rustningar,
3 utse åt er den bästa och lämpligaste av era herrars söner, och sätt honom på hans fars tron, och strid för er herres hus.”
4 Men de var mycket rädda och sade: ”Se, de två kungarna stod inte framför honom, hur ska då vi stå?”
5 Och han som var över hushållet och han som var över staden och de äldste och de som förde upp sönerna sände till Jehu och sade: ”Vi är dina tjänare och ska göra allt som du ber oss, vi ska inte göra någon man till kung. Gör det som är gott i dina ögon.”
6 Och han [Jehu] skrev ett brev en andra gång till dem och sa: ”Om ni är på min sida och om ni lyssnar till min röst, ta er huvudena av männen av er herres söner och kom till mig i morgon vid denna tid.” Och kungens söner som var 70 personer var med stadens stora män som förde upp dem.
7 Och det skedde när brevet kom till dem att de tog kungens söner och slog dem 70 män, och lade deras huvuden i korgar och sände dem till honom i Jizreel.
8 Och det kom en budbärare och berättade för honom och sa: ”De har kommit med huvudena av kungens söner.” Och han sa: ”Lägg dem i två högar i ingången till porten till morgonen.”
9 Och det skedde på morgonen att han gick ut och stod och sade till hela folket: ”Ni är rättfärdiga. Se, jag konspirerade mot min herre och slog honom, men hur slog ni alla dessa?
10 Vet nu att inget av Herrens (Jahves) ord ska falla till marken som Herren (Jahve) har talat om Achav. För Herren (Jahve) har gjort det som han talade genom sin tjänare Elia.”
11 Och Jehu slog alla som var kvar av Achavs hus i Jizreel, och alla hans stora [inflytelserika män] och hans nära vänner och hans präster, till dess ingen fanns kvar.
12 Och han steg upp och lämnade och gick till Samarien. Och när han var vid herdarnas fårklippningshus vid vägen,
13 mötte Jehu bröderna till Achasja, Juda kung, och sa: ”Vilka är ni?” De svarade: ”Vi är bröder till Achasja och vi går ner för att hälsa kungens söner och drottningmoderns söner.”
14 Och han sade: ”Ta dem levande.” Och de tog dem levande och slog dem vid fårklippningshusets brunn, 42 män och lämnade ingen av dem.
15 När han sedan gick från platsen mötte han Jehonadav, Rechavs son, som kom för att möta honom. Och han [Jehu] hälsade honom och frågade honom: ”Är ditt hjärta rakt [är du med mig], som mitt hjärta är med ditt hjärta?” Och Jehonadav svarade: ”Ja, det är det.” ”Räck mig då din hand.” [Antingen Jeohondav eller Jehus ord att ta hand på detta, se Gal 2:9.] Och han gav honom sin hand och han tog upp honom till sig i vagnen.
16 Och han sade: ”Kom med mig och se min nitälskan för Herren (Jahve).” Och de lät honom åka i hans vagn.
17 Och de kom till Samarien och han slog alla som var kvar av Achav i Samarien till dess han förgjort honom, efter Herrens (Jahves) ord som han talade till Elia.
18 Och Jehu samlade hela folket tillsammans och sade till dem: ”Achav tjänade Baal lite, Jehu ska tjäna honom mycket.
19 Kalla därför till mig alla baals profeter, alla hans tillbedjare och alla hans präster, låt ingen saknas, för jag har ett stort offer att göra till baal. Vemhelst som saknas ska inte leva.” Men Jehu bluffade för hans avsikt var att förgöra alla baals tillbedjare.
20 Och Jehu sade: ”Helga en högtidlig församling till baal.” Och de kungjorde det.
21 Och Jehu sände genom hela Israel och alla Baals tillbedjare kom, inte en enda uteblev. De gick in i baalstemplet (Baals hus), och baalstemplet fylldes från den ena änden till den andra.
22 Och han sade till honom som var över garderoben: ”Ta fram kläder till alla baals tillbedjare.” Och han tog fram kläder till dem.
23 Och Jehu och Jehonadav, Rechavs son, gick in i baals hus och han sade till baals tillbedjare: ”Sök och se att ingen av Herrens (Jahves) tjänare är ibland er, utan bara baals tillbedjare.”
24 Och de gick in för att offra offer och brännoffer. Och Jehu hade utsett åt sig 80 män utanför och han sade: ”Om någon av männen som jag för i era händer undkommer, ska hans liv utkrävas för honom.”
25 Och det skedde så snart han hade slutat att offra brännoffret att Jehu sade till vakten och härföraren: ”Gå in och slå dem, låt ingen komma ut.” Och de slog dem med svärdsegg och vakten och härföraren kastade ut dem och gick till baals hus stad.
26 Och de tog ut pelarna som var i baals hus och brände dem.
27 Och de bröt ner pelarna i baals hus och bröt ner baals hus och gjorde det till ett avträde till denna dag.
28 Och Jehu utrotade Baal från Israel.
29 Dock från Jerovam, Nevats sons synder, varmed han fick Israel att synda, vände sig inte Jehu från att följa dem, guldkalvarna som fanns i Betel och fanns i Dan.
30 Och Herren (Jahve) sade till Jehu: ”Eftersom du har gjort gott (hebr. tov) och verkställt det som är rätt (rakt – hebr. jashar) i mina ögon och har gjort mot Achavs hus efter allt som var i mitt hjärta, ska dina söner i fyra generationer sitta på tronen i Israel.”
31 Men Jehu höll (vaktade, skyddade, bevarade) inte att vandra i Herrens (Jahves) Israels Guds (Elohims) undervisning med hela sitt hjärta. Han vek inte bort från (vände sig inte ifrån) de synder Jerovams fått Israel att göra. [Avgudadurkan och synkretism, se 2 Krön 12:14.]
32 I de dagarna började Herren (Jahve) att beskära Israel och Chazael slog dem vid alla Israels gränser,
33 från Jordan österut, hela Gileads land, gaditerna och rubeniterna och Manasse, från Aroer som är vid Arnons dal, Gilead och Bashan.
34 Vad mer finns om Jehus gärningar, och allt vad han gjorde och hela hans styrka det är skrivet i Israels kungars krönika.
35 Och Jehu sov med sina fäder och de begravde honom i Samarien. Och Jehoachaz, hans son regerade i hans ställe.
36 Och tiden som Jehu regerade över Israel i Samarien var 28 år.
