2 Corinthians 12 — Svenska Bibeln (SKB)
1 Jag måste [motvilligt] berömma mig, trots att det inte hjälper. [Paulus påminner korintierna igen att det är galenskap att jämföra sig med varandra. Dock måste han göra det för att visa hur befängt hans rivaler i Korint agerat. Paulus fortsätter från ”en förödmjukande nedsänkning för att undkomma människor” i föregående verser till ”ett dramatiskt uppryckande till Guds tron”. De falska apostlarna verkar ha berättat hisnande historier om sina syner och drömmar som fängslat en del av korintierna. Visioner var en viktig del i den hedniska kulturen och det är möjligt att man hade kvar det tänkesättet. Paulus tvingas nu ta upp detta ämne. Dock får denna berättelse en snöplig upplösning; Paulus kan inte berätta någonting om upplevelserna i paradiset.] Nu kommer jag till syner och uppenbarelser från Herren.
2 Jag vet en man som tillhör den Smorde (en människa som är i Kristus) som för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himlen. Om det var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet.
3 Jag vet att den mannen – om det var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet -
4 blev uppryckt till paradiset och fick höra ord som ingen människa kan eller får uttala.
5 Den mannen vill jag berömma mig av, men av mig själv vill jag inte berömma mig förutom mina svagheter.
6 Om jag ville berömma mig vore jag ändå ingen dåre, jag skulle bara säga sanningen. Men jag avstår, för att ingen ska tänka högre om mig än man gör när man ser eller hör mig.
7 För att jag inte ska förhäva mig efter dessa väldiga uppenbarelser [som Paulus just beskrivit, se vers 1-6] har jag fått en törntagg (en vass påle) i mitt kött (min kropp), en budbärare (ängel) från Satan som ska slå mig (med knytnävsslag), så att jag inte förhäver mig.
8 För denna saks skull vädjade jag tre gånger till Herren att den skulle lämna (dra sig bort från; ordagrant: avstå från) [låta bli] mig. [Här finns en koppling till hur Jesus bad tre gånger i Getsmane, se Mark 14:32-42.]
9 Men han har svarat mig: ”Tillräcklig för dig är min nåd (favör), för kraften [min styrka] genom [din] svaghet fullkomnas [för kraften fullkomnas i din bräcklighet].” [Ordföljden i grekiskan formar en kiasm som ramas in av orden tillräcklig och fullkomnas. Ordet ”dig” och ”genom/i svaghet” (Paulus otillräcklighet) leder in till de två centrala orden nåd och kraft! Frasen ”han har svarat” är i perfekt indikativ, vilket betyder att uttalandet fortfarande står fast och gäller. Detta är det enda citatet från Jesu ord i Paulus brev.] Därför vill jag, mer än gärna, hellre berömma mig av mina svagheter, för att den Smordes (Messias, Kristi) kraft ska vila (tälta, ”tabernakla”) över mig.
10 Därför gläder jag mig i svaghet (svagheter), i förolämpningar (förakt), i nöd (tvingande omständigheter), i förföljelser och svårigheter (trångmål, ångest, begränsningar, ”smala passager”) för den Smordes (Kristi) skull. [Paulus svagheter var svårigheter som han utsattes för på grund av att han predikade evangelium. Denna uppräkning, där varje ord står i plural, är en sammanfattning av den mer detaljerade beskrivningen i 2 Kor 11:23-30.] [Jag är vid gott mod i allt detta:] För när jag är svag, då är jag stark [när jag egentligen skulle vara svag, då – vid det tillfället – orkar jag alltid med].
11 Jag har blivit en dåre. Ni har tvingat mig till det. Egentligen borde ni ha talat väl om mig. Jag är inte på något sätt underlägsen dessa ”superapostlar”, även om jag ingenting är.
12 Det som kännetecknar en apostel har blivit utfört hos er med all uthållighet (ståndaktighet, tålamod) [karaktär som står fast även under prövningar]: genom tecken [gr. semeion, fokus är mer på en andlig princip och betydelsen än själva undret i sig], under (ovanliga under som väcker förundran över Guds storhet) och kraftgärningar (mirakler som bekräftar Guds makt). [Vi vet inte exakt vilka tecken, under och kraftgärningar som skedde i Korint. Skulle Paulus nämna dem vore han inte bättre än sina motståndare. I Apostlagärningarna kan vi läsa hur Gud verkade genom honom vid andra tillfällen. I Lystra helades en förlamad man, se Apg 14:8-10, och i Filippi befriades en slavflicka från en ond ande, se Apg 16:16-18. Inte så långt efter att Paulus skriver detta brev uppväcks en ung man till livet i Troas, se Apg 20:9-10.]
13 På vilket sätt blev ni sämre behandlade än de andra församlingarna, förutom att jag själv [till skillnad från de falska apostlarna] inte låg er till last [genom att kräva finansiellt stöd]? [Paulus avslutar nu ironiskt:] Förlåt mig den oförrätten!
14 Det är nu tredje gången jag är redo att komma till er, och jag ska inte ligga någon till last. Jag söker inte det som är ert, utan er själva. [Paulus liknar sig själv vid en förälder som älskar sina barn. Han har använt sig av liknande bilder förut när han undervisat och gett dem andlig mjölk i stället för fast föda, se 1 Kor 3:2.] Barnen är ju inte skyldiga att spara åt sina föräldrar, utan föräldrarna åt sina barn. [I den grekisk-romerska kulturen var det självklart att föräldrarna sparade åt sina barn. Som mottagare av livet och allt föräldrarna gav, förväntades barnen betala genom att ge tillbaka kärlek och respekt. Otacksamhet för givna gåvor ansågs vara en grov synd.]
15 Jag ska med glädje offra allt och själv låta mig offras för era själars skull. Blir jag då mindre älskad för att jag älskar er så högt?
16 Jag har alltså inte varit någon börda för er. [Paulus hade aldrig begärt något materiellt stöd för egen del. Det verkar dock finnas rykten om att Paulus inte var ärlig med insamlingen till Jerusalem och kanske tog en del av medlen för egen del.] Men slug som jag är kanske jag har fångat er med list?
17 Har jag utnyttjat er genom någon av dem som jag sände till er?
18 Jag bad Titus resa och sände en broder med honom. Har Titus utnyttjat er? Har vi inte handlat i samma anda? Har vi inte gått i samma fotspår? [Brevet liknar en rättegång där Paulus har blivit anklagad och får försvara sig. På en punkt skiljer sig den judiska rättsprocessen från den här tiden mot dagens rättegångar. Om det visade sig att den anklagade var oskyldig, kunde rollerna omedelbart bli ombytta. Den anklagade hade då rätt att anklaga dem som först hade gått emot honom.]
19 Har ni hela tiden trott att vi försvarar oss (håller ett försvarstal) inför er? Nej, vi talar inför Gud i den Smorde (Messias, Kristus) [i hans närvaro], och allt är till er uppbyggelse, mina älskade.
20 För jag är rädd att jag inte ska finna er sådana som jag skulle önska när jag kommer, och att ni inte ska finna mig sådan som ni skulle önska. Jag är rädd att jag ska finna stridigheter (grupperingar, gräl), avund (viljan att få vad någon annan har, med den sjuka önskan att också den andre ska förlora vad den har), okontrollerat temperament (ilska, vrede), själviskhet (självupptagenhet), förtal, skvaller, högmod (uppblåsthet, arrogans) och oordning bland er.
21 Ja, jag är rädd att min Gud ska förödmjuka mig inför er när jag kommer tillbaka, och att jag måste sörja över många som tidigare har syndat och inte omvänt sig från den orenhet (sexuell orenhet i tanke och handling, utsvävande liv, mer fokus på den moraliska orenheten än den fysiska akten), sexuell lössläppthet (otukt) och sensualitet (lösaktighet, egen njutningslystnad utan några moraliska gränser), som de tidigare har praktiserat (ägnat sig åt).
