Revelationary

Romans 3 — Svenska Bibeln (SKB)

1 Vilken fördel har då juden [jämfört med andra folkslag]? Vilken nytta har omskärelsen?

2 Stor nytta på alla sätt. Först och främst att Guds ord har anförtrotts dem.

3 Vad betyder det om några inte trodde (inte var trofasta – gr. apisteo)? Kan deras otro (oförmåga att uppfylla sin del av förbundets löften – gr. apistia) upphäva Guds trofasthet (gr. apistis)? [Det grekiska ordet apistia kan både betyda otro, där man vägrar att tro, och att man inte är trogen sina löften. Kan man lita på Guds trofasthet om nu judarna, som är hans egendomsfolk, inte ser att Jesus uppfyller Gamla testamentets profetior? Är Gud inte trofast, bara för att hans folk inte varit trofasta och uppfyllt sin del i förbundet? Dessa båda nyanser är nära relaterade, och Paulus kan syfta på båda när han ställer den retoriska frågan om judarnas misslyckande skulle upphäva Guds trofasthet.]

4 Absolut inte! Låt det stå fast att Gud är sann och varje människa en lögnare, som det står skrivet [Ps 51:6]: För att du ska få rätt i dina ord och vinna när man går till rätta med dig (när du dömer).

5 Men om vår [min och det judiska folkets] orättfärdighet demonstrerar (visar, bevisar) [står där uppradad som en tydlig kontrast till] Guds rättfärdighet, vad ska vi [då] säga? Inte kan väl Gud vara orättfärdig (orättvis) när han frambringar vrede [dömer synden, se Rom 1:18]? Jag talar [resonerar nu alltså] på ett mänskligt sätt.

6 Absolut inte! Hur skulle då Gud kunna döma världen?

7 Men om Guds sanning genom min falskhet framstår så mycket klarare till hans ära, varför blir jag då dömd som syndare?

8 Om det vore så skulle vi säga, så som vissa hånfullt påstår att vi lär: ”Låt oss göra det onda för att framkalla det goda”? De ska få den dom de förtjänar.

9 Hur är det då? Har vi [judar] någon fördel? Nej, inte på något sätt. Vi har ju redan anklagat alla, både judar och greker, för att stå under syndens välde (nedtryckta och under dess makt).

10 Som det står skrivet [i Psaltaren och Jesaja]: Ingen rättfärdig finns, inte en enda.

11 Ingen finns som förstår, ingen som söker Gud.

12 Alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda. [Ps 14:1-3] [Följande citat beskriver människans ondska genom kroppens delar. Munnen illustrerar talet, fötterna handlingar och ögonen det vi ser.]

13 [Munnen:] Deras strupe är en öppen grav [det de talar stinker och luktar död], sina tungor använder de till svek. [Ps 5:10] De har huggormsgift bakom sina läppar. [Ps 140:3]

14 Deras mun är full av förbannelse och bitterhet. [Ps 10:7]

15 [Fötterna:] Deras fötter är snabba till att spilla blod.

16 Förödelse och elände råder på deras vägar,

17 och fridens väg känner de inte. [Jes 59:7]

18 [Ögonen:] De har ingen gudsfruktan för ögonen. [De väljer att inte vörda, tillbe, lyda och tjäna honom.] [Ps 36:1]

19 Men vi vet att allt som lagen säger är riktat till dem som står under lagen, för att varje mun ska tystas och hela världen stå skyldig inför Gud.

20 Ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. [Det var aldrig lagens syfte.] Vad som ges genom lagen är insikt (fullständig förståelse) om synd.

21 Men nu har, oberoende av lagen, Guds rättfärdighet uppenbarats (blivit synlig), den som lagen och profeterna vittnar om,

22 nämligen en rättfärdighet från Gud [som kommer] genom Jesu den Smordes (Messias, Kristi) trofasthet (genom tro/förtröstan på Jesus den Smorde), för alla dem som tror [Heb 12:2]. Det är ingen skillnad [mellan jude och hedning].

23 Alla har ju syndat (missat målet) och saknar (går miste om) härligheten från Gud (Guds härlighet) [1 Kung 8:46; Pred 7:20; Jes 64:6] –

24 de [alla som tror, se vers 22] blir [nu] rättfärdiggjorda av hans nåd (välvilja, godhet, favör), [helt] fritt (utan att ha förtjänat det), genom den återlösning (befrielse, förlossning, räddning, återupprättelse) som finns i den Smorde (Messias, Kristus). [Han har friköpt dem genom att helt och fullt lösa dem från deras skuld.]

25 Honom [sin egen Son] har Gud [helt öppet] ställt fram som en nådastol (benådningsplats; till försoning) genom tron på (genom pålitligheten i) hans blod, för (gr. eis) att visa på (bevisa) sin rättfärdighet på grund av (genom – gr. dia) [tack vare] tålamodet (överseendet, fördragsamheten) med de tidigare begångna synderna [och deras konsekvenser]

26 vid [tiden för] Guds fördragsamhet (tolerans, återhållsamhet), för (gr. pros) att visa på (bevisa) sin rättfärdighet i den tid (gr. kairo) som nu är [inne]: att han [själv alltid] är rättfärdig [och rättvis] och [alltid] gör den rättfärdig [friar den] som är av Jesu tro (trofasthet; och rättfärdiggör utifrån ”Jesus-tron”) [den tro som har sitt ursprung hos Jesus och som föder en förtröstan på honom].

27 Men vad kan vi [judar] då berömma oss av (skryta och vara stolta över)? Ingenting, all stolthet är helt utesluten. Genom vilken lag (regel, princip)? Genom gärningarnas? Nej, genom trons lag.

28 För vi hävdar (vi kan alltså sammanfatta och säga) att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan (oberoende av) laggärningar.

29 Är Gud bara judarnas Gud? Är han inte också hedningarnas Gud? Jo, också hedningarnas,

30 lika sant som att Gud är en, han som förklarar den omskurne rättfärdig av tro och den oomskurne genom tron.

31 Upphäver vi då lagen genom tron? Absolut inte! Tvärtom, vi upprätthåller (bekräftar) lagen.