Revelationary

Romans 1 — Svenska Bibeln (SKB)

1 [Från:] Paulus [som betyder ”den lille”], tjänare (slav, livegen) åt Jesus den Smorde (Messias, Kristus), kallad till apostel (budbärare) och avskild för [att predika] Guds evangelium (de goda nyheterna),

2 som han har utlovat genom sina profeter i de heliga Skrifterna. [Paulus väljer att använda sitt grekiska namn Paulus, som betyder liten, i stället för sitt hebreiska namn Saul. Evangeliet fullbordar Gamla testamentets löften, se 1 Mos 3:15; Ps 45; Jer 31:31-34.]

3 Gällande hans Son [det är det evangeliet handlar om] som var född [i mänsklig svaghet] av (gr. ek) Davids säd till sin (gr. kata) mänskliga natur (kött).

4 Han har bevisats vara Guds Son i kraft [med gudomlig natur], av (gr. en) helighetens Ande genom (gr. ek) uppståndelsen från de döda – Jesus den Smorde (Messias, Kristus), vår Herre. [Vers 3-4 formar en kiasm med centrum i hur Jesus har bevisats vara Guds Son. Versen ramas in av ett inclusio av hans Son och vår Herre.]

5 Genom honom har vi fått nåd (favör) [kraft] och vårt apostlaämbete. Anledningen är att föra människor av alla folk till trons lydnad för hans namns skull. [Trons lydnad kan också översättas ”tron som leder till lydnad”.]

6 Ni är också bland dem som är kallade att tillhöra Jesus den Smorde (Messias, Kristus).

7 Till alla er i Rom som är älskade (osjälviskt utgivande) av Gud, kallade att vara heliga [önskar jag]: Nåd (favör) [kraft] och frid från Gud vår Far och Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus). [Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor, se Tit 2:11. Det är upp till var och en att bekänna sig till honom, se 1 Joh 2:23; Luk 12:9.]

8 Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus) för er alla, eftersom man i hela världen ständigt talar om er tro.

9 Gud, som jag tjänar i min ande när jag förkunnar evangeliet om hans Son, är vittne till hur jag ständigt nämner er,

10 alltid – i mina böner – vädjande om att nu kanske äntligen, genom Guds vilja, få göra en lyckosam (lyckad, framgångsrik) resa till er.

11 Jag längtar efter att få träffa er och dela med mig av någon andlig gåva åt er så att ni blir styrkta.

12 Det innebär att vi tillsammans kan bli uppmuntrade (stärkta) genom varandras tro, både er och min.

13 Syskon (bröder och systrar), jag vill att ni ska veta att jag många gånger har bestämt mig för att komma till er och skörda någon frukt bland er liksom bland andra folk, men hittills har jag varit förhindrad.

14 Jag har skyldigheter mot både greker och barbarer, mot både lärda och olärda. [Barbarer kallades alla icke-grekiska folk. Ordet har också en nedvärderande underton av att vara ociviliserad och olärd. Paulus använder den vanliga grekiska uppdelningen mellan greker och icke-greker, för att inkludera alla hedningar. Ursprunget för det grekiska ordet barbaros är att stamma och tala obegripliga ljud. För det grekiska örat lät alla främmande språk som obegripligt babbel. Utifrån detta skapades det ljudhärmande, onomatopoetiska, ordet bar-bar som blev barbaros.]

15 Därför är det min önskan att få predika evangeliet också för er i Rom.

16 För jag skäms inte för evangeliet (budskapet med de goda nyheterna). Det är [en] Guds kraft (gr. dunamis) till frälsning (räddning, befrielse, helande) för var och en som tror (förtröstar), både för jude (ordagrant: judisk) – [som kommer] först (främst) – och för grek (hedning). [Evangeliet är en befriande kraft som upprättar, helgar, förvandlar och förnyar alla som tror.]

17 För Guds rättfärdighet uppenbaras [blir nämligen synlig] i det [i evangeliet] – från tro till tro – precis som det står skrivet [Hab 2:4]: ”Men den rättfärdige ska (kommer att) leva av tro.” [Gr. pistis betyder tro, trohet, trofasthet, förtröstan, tillit och övertygelse. Tron har sitt ursprung i Guds egen fasta visshet och är en gåva som han fritt delar med sig av (Ef 2:8; 1 Joh 5:4). Uttrycket ”från/av tro till tro” kan beskriva tro som växer och uppenbaras alltmer, från det första steget i trosvandringen (när man tar emot Jesus, se Joh 1:12) vidare genom helgelsen (som en Jesu lärjunge måste genomgå, se 1 Thess 4:7; 2 Thess 2:13; 1 Pet 1:15-17) fram till slutmålet (där allt kommer att bli helt uppenbart och synligt vid Herrens ankomst, se Mark 13:26; 2 Thess 1:7-10; 1 Pet 1:13; Upp 1:7). Det beskriver också en tro på Gud som växer och fördjupas. Uttrycket förstärker att det är bara med hjälp av tro, ja, bara utifrån tro, som vi kan ta emot evangeliet och bli rättfärdiga.]

18 För Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker (undanhåller, hindrar) sanningen.

19 Det man kan veta om Gud är helt synligt (självklart, uppenbart) bland dem [i deras hjärtan, se Rom 2:15], eftersom Gud har visat (uppenbarat) det för dem [som inte vill veta av sanningen].

20 För hans osynliga egenskaper – både hans eviga makt (styrka, kraft, förmåga, kapacitet) och hans gudom (gudomliga natur), har från (alltsedan, men även: utifrån) världens skapelse kunnat uppfattas (observeras, förstås) genom de verk (”det utförda” i plural) man så tydligt ser (som är så uppenbara) [är så uppenbart synliga för hans intelligenta skapelser]. Därför är de utan ursäkt.

21 Trots att de kände till Gud prisade de inte honom som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan.

22 När de påstod att de var visa, blev de i stället dårar

23 och bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur [som man tillbad som sina avgudar].

24 Därför utlämnade Gud dem åt deras hjärtans begär så att de orenade och förnedrade sina kroppar med varandra.

25 De ersatte sanningen om Gud [att han skapat världen och människan] mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen (så är det, det är sant).

26 Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande (skamliga) lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga [sexuella] umgänget mot det som är onaturligt.

27 På samma sätt lämnade männen det naturliga [sexuella] umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.

28 Eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras.

29 De har blivit helt fyllda av all slags: orättfärdighet (avsaknad av en moralisk standard), ondska, girighet [omättligt behov av mer, ofta på bekostnad av andra] och elakhet. [Nu följer fem substantiv i formen genitiv singular som alla beskriver avund och dess konsekvenser.] De är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja [söker ständigt strid och ondska]. [Nu följer tolv substantiv i ackusativ plural.] De skvallrar,

30 förtalar, hatar Gud, är fyllda med våld (oförskämdhet), fyllda med arrogans, fulla av skryt, påhittiga i det onda [nya former av ondska], olydiga mot sina föräldrar,

31 vettlösa, trolösa, okänsliga (känslokalla, kärlekslösa mot sina närmaste, utan familjeband – gr. astorgos) och hjärtlösa.

32 De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, att de som handlar så förtjänar döden. Ändå gör de sådant, och de applåderar dessutom (samtycker, ger sitt stöd till) andra som handlar likadant.