Revelationary

Psalms 119 — Svenska Bibeln (SKB)

1 Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är de vars väg är fullkomlig (obefläckad, oklanderlig, obruten) [rak – dvs. som inte vinglar hit och dit mellan dikena], de som vandrar i (lever efter) Herrens (Jahvehs) undervisning (Torah).

2 Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är de som håller (vaktar, bevarar) hans vittnesbörd (stadgar – hebr. edot), de som av hela hjärtat kommer att fråga efter (söka; ta sin tillflykt till; träda fram inför) honom.

3 De som inte heller gör något orättfärdigt, de som har vandrat på hans vägar [plural; jfr vers 1].

4 Du har befallt dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim), för att vi ska följa dem noggrant (med all kraft; ordagrant "mycket").

5 O tänk om (ack, om ändå – hebr. achalaj) mina vägar var styrda (bestämda, fasta) så att jag följer dina förordningar (hebr. chuqim). [Fil 4:12–14]

6 Då ska jag inte skämmas när jag tar hänsyn till alla dina budord (hebr. mitzvot).

7 Jag vill tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig med uppriktigt hjärta, när jag lär mig (undervisas i) dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpat).

8 Jag ska hålla (skydda, följa, ge akt på) dina förordningar (hebr. chuqim), överge mig inte fullständigt (ordagrant "mycket"). [Hebr. meód som betyder mycket, många och med full kraft och intensitet används både i vers 4 och 8. Ordet "hålla" (hebr. shamar) används både här i avslutningen och i första versen i nästa stycke och binder samman dessa stycken.] Bokstaven Bet kommer från ett piktogram som avbildar ett hus/tält sett från ovan med en ingång och två rum.

9 Hur ska en ung man bevara sin stig (välkända, upptrampade gångväg) ren? Genom att hålla sig till (skydda, följa, ge akt på) ditt ord (hebr. davar).

10 Med hela mitt hjärta har jag frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till, närmat mig) dig, låt mig inte göra fel mot dina budord (hebr. mitzvot).

11 I mitt hjärta har jag gömt (bevarat, skyddat, lagrat) ditt löftesord (hebr. imrah) [som en skatt, se Matt 6:21], så att jag inte ska synda mot dig.

12 Prisad (välsignad, lovad, ärad) är du Herre (Jahveh), lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).

13 Med mina läppar har jag återgett (räknat upp) alla påbud (hebr. mishpat) från din mun. [Psalmisten är både en lärare och själv en elev, se Jes 50:4. Ordföljden i hebreiskan gör att substantiven "mina läppar" och "din mun" ramar in versen och inneslutna däremellan är "uttalade beslut". Hebreiska ordet mishpatim har att göra med Guds påbud och rättvisa beslut. Att själv uttala Guds påbud visar på en vilja att följa dem. Även om uttalanden inte behöver garantera fullständig överlåtenhet (människor kan ibland säga en sak, men göra en annan), brukar orden som sägs reflektera vår vilja och det är svårare att bryta mot det som en människa själv har proklamerat. När vi uttalar något med vår egen mun blir det en del av oss och det blir även ett vittnesmål inför andra människor.]

14 Jag fröjdar mig över (i) [längs med vandringen på] dina vittnesbörds (hebr. edots) väg, lika mycket som över all [världens] rikedom. [All rikedom i hela världen måste till för att ens göra någon form av jämförelse med glädjen att få vandra tillsammans med Gud på hans väg, se även Ords 10:22. Tidigare har hjärtat nämnts, se vers 2, 7, 10–11. I hebreiskan refererar hjärtat till hela vår varelse och liv. Det är viktigt att känslorna också finns med, hur vi känner påverkar vårt beteende. Glädje i Guds ord är en viktig ingrediens i svaret på hur vi håller oss på Guds väg.]

15 Dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim) vill jag begrunda (tänka på, reflektera över) och skåda dina stigar (välkända upptrampade gångvägar). [På samma sätt som vers 13 hade en kiastisk struktur med substantiv som ramade in verben, följer vers 15 och 16 samma uppbyggnad.]

16 I dina förordningar (hebr. chuqim) har jag min sprudlande glädje (entusiasm) [som ett barn som leker och skrattar], och jag ska inte glömma ditt ord (hebr. davar). [Vissa manuskript har "dina ord" i plural.] Bokstaven Gimel avbildar en kamel med dess höga huvud och två framben. Den utvecklades till den latinska bokstaven G (som är spegelvänd på grund av skillnaden i läsriktning).

17 Handla generöst med din tjänare, så att jag får leva och jag ska lyda ditt ord (hebr. davar). [Det första verbet gamal är ett rikt ord som används för att skörda, avvänja ett barn, kompensera och ge lön. Det kopplas ihop med verben "leva" och "lyda". Orden avtäck och ta bort, i vers 22, har samma rot.]

18 Avtäck (öppna) mina ögon, så jag kan se det underbara (undren, allt fantastiskt) [ordet är i plural] i din undervisning (Torah). [Apg 9:18]

19 En resenär (främling) på jorden [det är inte mitt hemland] är jag – göm inte dina budord (hebr. mitzvot) från mig.

20 Krossad (förtärd; på väg att gå sönder) är min själ (hela min person), i min ständiga längtan efter dina påbud (hebr. mishpatim).

21 Du har bestraffat de stolta som är förbannade, då de gjort fel mot dina budord (hebr. mitzvot).[Upprepningen av mitzvot i vers 19 och 21 ramar in och förstärker vers 20 som en central vers.]

22 Ta bort (rulla undan) från mig hån och förakt, för jag har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) dina vittnesbörd (hebr. edot).

23 Även då furstar sitter och talar emot mig, har din tjänare begrundat (tänkt på, reflekterat över) dina förordningar (hebr. chuqim).

24 Ja (även, också), dina vittnesbörd (hebr. edot) är min njutning, de är mina rådgivare. Piktogrammet för bokstaven Dalet ser ut som en stängd tältdörr.

25 Min själ hålls fast i (är limmad mot – hebr. dabaq) stoftet [denna världen, det mänskliga; är så gott som död], skynda till mig i enlighet med ditt ord (hebr. davar).

26 Jag återberättar om mina vägar och du svarar mig – lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).

27 Låt mig förstå vägen för dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim), så att jag kan begrunda (tänka på, reflektera över) dina fantastiska gärningar.

28 Min själ (hela min person) smälter bort (droppar) [jag gråter] under tyngden av sorg, upprätthåll mig i enlighet med ditt ord (hebr. davar).

29 Falskhetens (lögnens) väg – vänd mig bort från (ta bort) den, och låt din undervisning (Torah) ge mig nåd (oförtjänt kärlek).

30 Sanningens väg har jag valt, dina domar (hebr. mishpat) har jag inför mig (vill jag likna, är jag engagerad i – hebr. shavah) [Ps 16:8]. [Falskhet (hebr. sheqer) i vers 29 och sanning (hebr. emet) här i vers 30 är varandras motsatser, även rent bokstavligt vacklar lögnen medan sanningen står fast, se Ps 12.]

31 Jag håller fast vid (följer efter, "är som limmad mot" – hebr. dabaq) dina stadgar (hebr. edot). Herre, låt mig inte komma på skam!

32 Jag springer på dina budords (hebr. mitzvots) väg, för du har vidgat mitt hjärta. [Psalmisten inte bara går, utan springer med entusiasm! Gud har gett insikt genom att ge en längtan och glädje för Guds ord.] Piktogrammet för He avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstaven har utvecklats till bokstaven E i det latinska alfabetet, och vändes för att läsas från vänster till höger.

33 Undervisa mig Herre (Jahveh) dina förordningars (hebr. chuqims) väg, och jag ska hålla (vakta, bevara) dem i varje steg (jag tar).

34 Ge mig förståelse så jag kan hålla (vakta, bevara) din undervisning (Torah) och efterleva (hålla mig till) den av hela mitt hjärta. [Undervisningen måste åtföljas av att också följa uppmaningarna, se Jak 2:10.]

35 Led mig (hjälp mig vandra) på dina budords (hebr. mitzvots) stig (välkända, upptrampade gångväg), för jag älskar att gå på den (känner stark längtan och dras till den).

36 Böj (vänd) mitt hjärta till dina stadgar (hebr. edot) och inte till girighet.

37 Vänd bort mina ögon från att se fåfänga (tomhet) och låt mig leva (bli bevarad, leva till fullaste måttet) på dina vägar. [I vers 36 nämns "hjärta" och girighet. Hjärtat talar om inre motiv. I vers 37 är paret "ögon" och fåfänga. Om ögonen bara är fäst på världslig rikedom, som motivation, är det bara tomhet, se även Ords 10:22; Matt 6:24.]

38 Stadfäst (bekräfta, uppfyll; ordagrant: "res upp") ditt löftesord (hebr. imrah) för din tjänare, som ägnar sig åt att frukta (vörda) dig.

39 Vänd bort (fördriv) föraktet (vanäran) [att bryta mot dina bud eller människors hån, se vers 42] som jag fruktar (är rädd för), för dina påbud (hebr. mishpat) är goda.

40 Se, jag har längtat efter dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim), låt mig leva (leva till fullaste måttet; bli bevarad) i din rättfärdighet. Piktogrammet för Vav är en tältpinne.

41 Och kom med din nåd (omsorgsfulla kärlek) över mig, Herre (Jahveh), liksom din frälsning (räddning), enligt ditt löftesord (hebr. imrah).

42 Så att jag kan svara den som hånar mig, för jag förtröstar (litar) på ditt ord (hebr. davar).

43 Och ta aldrig någonsin bort från min mun – ordet (hebr. davar) med din sanning, för jag hoppas på dina påbud (hebr. mishpat). [De tre första verserna beskriver hur psalmisten är under press.]

44 Då ska jag följa (hålla, lyda) din undervisning (Torah) hela tiden (kontinuerligt) för evigt.

45 Och jag ska vandra i lätthet (utan verkliga bekymmer), för jag har frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).

46 Och jag ska tala om dina vittnesbörd (hebr. edot) inför kungar utan att behöva skämmas.

47 Och min lekfulla glädje (entusiasm – som ett barn som leker och skrattar) har jag i dina budord (hebr. mitzvot) som jag har kära (älskar).

48 Och jag ska även lyfta upp mina händer till dina budord (hebr. mitzvot) som jag älskar och jag ska begrunda (tänka på, reflektera över) dina förordningar (hebr. chuqim). Piktogrammet för Zajin är ett svärd, den latinska bokstaven Z härstammar från denna symbol.

49 Kom ihåg ditt ord (hebr. davar) till din tjänare, eftersom du har gett mig hopp.

50 Detta är min tröst (förändring från sorg till tröst) i min bedrövelse: att ditt löftesord (hebr. imrah) har återupplivat mig (bevarat; gett mig nytt liv).

51 De stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] hånar mig mycket, men jag viker inte av från din undervisning (Torah).

52 Jag kommer ihåg dina påbud (hebr. mishpat) från forna dagar, Herre (Jahveh), och jag blir tröstad (går från sorg till hopp). [Guds ord är från forna dagar, står fast och går att lita på.]

53 Brinnande harm (en rättfärdig vrede) griper tag om mig, eftersom de onda överger din undervisning (Torah).

54 Sånger (lovprisning) – har dina förordningar (hebr. chuqim) blivit för mig – i min pilgrimsfärds boning (det hus där jag vilat på min vandring) [Heb 11:13]. [Sånger (hebr. zemirot) kan också betyda beskydd – lovsången är en starkhet, se Ps 118:14.]

55 Jag kommer ihåg ditt namn Herre (Jahveh) under natten, och håller fast vid (beskyddar, vakar över) din undervisning (Torah). [Psalmisten kommer ihåg Guds namn. Ett namn är mer än bara några bokstäver. Till skillnad från en titel så beskriver namnet hela personen med allt vad den är. Natten kan bokstavligt syfta på tider av oro med sömnlösa nätter då tankarna snurrar. Natt kan också bildligt syfta på mörka perioder i livet. Det finns många olika ord för svårigheter, både bildliga och konkreta. Ett annat ord är trångmål, som ordagrant är en "trång passage", se Ps 118:5. Det är en sak att veta omfattningen av ett problem och kämpa sig igenom en trång passage, men i natten är det svårt att ens veta riktningen, okända faror kan lura och vägen framåt är inte tydlig. Mitt i detta mörka kaos håller psalmisten fast vid Torah. Ordet Torah kommer från verbet jarah som har betydelsen att kasta (som en pil) eller att skjuta iväg något. Torah visar på en riktning och ger vägledning. Guds ord är också en lykta, se Ps 119:105.]

56 Detta har jag (kan tillgodoräkna mig): att jag har hållit (ordagrant: låtit växa som en grönt skott, dvs. bevarat) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim). Piktogrammet för Chet är ett staket, den latinska bokstaven H kommer från denna symbol (vriden 90°).

57 Min del (arvedel, lott) är Herren (Jahveh) [Klag 3:24], jag har sagt att jag ska hålla (vaka över, bevaka, bevara) dina ord (hebr. davarim).

58 Jag bönfaller inför ditt ansikte med hela mitt hjärta, ge mig nåd (oförtjänt kärlek) i enlighet med ditt löftesord (hebr. imrah).

59 Jag har tänkt på (planerat, "vävt") mina vägar (mina vägval) och styrt mina fötter enligt dina vittnesbörd (hebr. edot).

60 Jag har skyndat mig och dröjde inte att hålla (följa) dina budord (hebr. mitzvot).

61 De ondas snaror (band) har omsnärjt mig men jag har inte glömt bort din undervisning (Torah).

62 Mitt i natten ska jag stå upp och tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpat).

63 Mina vänner (de jag väljer att umgås med, mina kamrater) är de som fruktar (vördar) dig, och de som håller dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).

64 Jorden, Herre (Jahveh), är full av din nåd (omsorgsfulla kärlek), lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim). [Herrens namn, Jahveh, nämns bara i första och sista versen, se vers 57 och 64. Även kombinationen av hur Herren ger chelek (arvedel) och chesed (nåd) hjälper till att rama in detta stycke. På ett fint sätt förstärker dessa nyckelord, som båda börjar på bokstaven chet, hur Herren ger ett utstakat område och omsluter och skyddar med sin nåd!] Piktogrammet för Tet föreställer en korg eller ett hjul. Det kan också vara en orm i en korg. Det antika piktogrammet har gett upphov till den grekiska bokstaven Theta. (Den motsvarar ingen av våra latinska bokstäver.)

65 Väl (gott) har du behandlat din tjänare, Herre (Jahveh), i enlighet med ditt ord (hebr. davar).

66 Gott omdöme (ordagrant: "god smak") och kunskap (förståelse, vishet) – lär mig det, för jag tror på dina budord (hebr. mitzvot). [Lär mig att skilja mellan vad som är moraliskt rätt och fel. Se även Fil 1:9.]

67 Innan jag var ödmjukad (fick lida) gick jag vilse (irrade jag mållöst, syndade jag omedvetet), men nu följer (lyder) jag ditt löftesord (hebr. imrah). [Ödmjukad (hebr. anah) återkommer också i vers 71a och ramar in vers 68–70. Här i vers 67 är det vanliga hebreiska formen qal, medan i vers 71 är det pual – den passiva formen. Något eller någon har ödmjukat psalmisten, om det är Gud eller de stolta framgår inte, men bakom allt detta står en god Gud som gör gott, se även Matt 6:13; Jak 1:2–3.]

68 God är du – och du gör gott, lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim). [Hebr. tóv används två gånger i denna vers. Bakom Herrens goda egenskaper och all godhet han ger finns faktumet att Gud är god. Guds godhet är inte bara ett attribut – det är hans essens! Vers 69b är styckets kärna – ett villigt hjärta! Vers 69–70 ramar in ordet "hjärta" och kontrasten mellan ett ödmjukt hjärta och ett hårt, lögnaktigt hjärta.]

69 De stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] har smitt (täckt över, dolt) en lögn mot mig, men med hela mitt hjärta vill jag hålla (vakta, bevara) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).

70 Okänsliga som fett är deras hjärtan, men jag har min lekfulla glädje (entusiasm; som ett barn som leker och skrattar) i din undervisning (Torah).

71 Gott (bra) var det för mig att ödmjukas (att jag blev svag; att jag fick gå igenom svårigheter), så att jag fick lära mig dina förordningar (hebr. chuqim).

72 Bättre för mig är undervisningen (Torah) från din mun än mängder av (ordagrant "tusentals") guld och silver [mynt]. Piktogrammet föreställer en hand eller en arm. Den utvecklades till vår latinska bokstav I.

73 Dina händer har gjort mig och format mig, ge mig förstånd så att jag kan lära mig dina budord (hebr. mitzvot).

74 De som fruktar (vördar) dig ska se mig och vara glada, eftersom jag har mitt hopp i ditt ord (hebr. davar).

75 Jag vet, Herre (Jahveh), att dina domar (hebr. mishpat) är rättfärdiga och att du har bedrövat mig i trofasthet (sanning).

76 Jag ber dig, låt din nåd (omsorgsfulla kärlek) vara redo att trösta mig, efter ditt löftesord (hebr. imrah) till din tjänare.

77 Din barmhärtighet (medkännande nåd) kommer över mig, så jag kan leva, för din undervisning (Torah) är min glädje!

78 Låt de stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] komma på skam, för de har förvrängt min sak med falskhet, men jag ska begrunda (tänka på, reflektera över) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).

79 Låt dem som fruktar (vördar) dig komma tillbaka till mig, och de som känner dina vittnesbörd (hebr. edot).

80 Låt mitt hjärta vara odelat (låt mig vara helhjärtad) i dina förordningar (hebr. chuqim), så att jag inte drabbas av skam. Piktogrammet avbildar en handflata.

81 Min själ (hela min person) förgås (är utmattad, utarmad och trängtar) efter din frälsning (räddning), på ditt ord (hebr. davar) hoppas jag.

82 Mina ögon förgås (är uttröttade, mattas av längtan) efter ditt löftesord (hebr. imrah), jag säger: "När ska du trösta mig?"

83 För jag har blivit som en vinlägel i rök, likväl glömmer jag inte dina förordningar (hebr. chuqim). [Vinläglar gjordes av skinn som blir torrt och sprucket när det utsätts för större mängder rök.]

84 Hur många [hur få] är din tjänares dagar? När ska du verkställa domen (hebr. mishpat) på dem som förföljer mig?

85 De stolta [som arrogant reser sig mot Gud] har grävt en djup grop för mig, vilket är emot din undervisning (Torah).

86 Alla dina budord (hebr. mitzvot) är trofasta, de [ogudaktiga, se vers 85] förföljer mig för ingenting, hjälp mig du.

87 De har nästan förtärt (utplånat – hebr. kalal) mig på jorden, men för min del har jag inte försakat något av dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).

88 I din nåd (med din omsorgsfulla kärlek) – ge mig liv (bevara, återuppliva mig) och jag ska följa din muns alla stadgar (hebr. edot). [Denna vers är psalmens mittpunkt om man räknar hebreiska ord. Fram till och med vers 88a är det 530 ord och från vers 89 till sista versen (vers 176) är det också 530 ord. Den sista raden (vers 88b) består av tre hebreiska ord. Det centrala ordet är edot och den centrala frasen, och psalmens centrala budskap, är: "och jag önskar att följa – dina vittnesbörd – från din mun"!] Piktogrammet avbildar en herdestav eller en oxpiska. Det är den högsta bokstaven i det hebreiska alfabetet.

89 För evigt, Herre (Jahveh), står ditt ord (hebr. davar) fast i himlarna.

90 Från generation till generation varar din trofasthet, du har grundat jorden och den står fast.

91 Enligt dina påbud (hebr. mishpatim) består de än idag, för alla ting är dina tjänare.

92 Om inte din undervisning (Torah) hade varit min lust, skulle jag ha gått under i mina bedrövelser.

93 Jag ska aldrig glömma dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim), för med dem har du upplivat mig (bevarat, låtit mig få leva och vara frisk).

94 Jag är din, fräls (rädda) mig för jag har frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).

95 De onda har väntat på mig för att kunna förgöra mig, men jag begrundar (tänker noga på) dina vittnesbörd (hebr. edot).

96 Jag har sett ett slut (en gräns) på varje fulländning, men dina budord (hebr. mitzvot) saknar begränsning. Piktogrammet för Mem föreställer en våg och vatten. Den latinska bokstaven "m" är lik den första bokstaven från 2000 f.Kr.

97 Hur jag älskar din undervisning (Torah)! Hela dagen är den min begrundan (det jag ständigt reflekterar över).

98 Dina budord (hebr. mitzvot) gör mig visare än mina motståndare, för de är alltid med mig.

99 Jag har mer förståelse än alla mina lärare, för dina stadgar (hebr. edot) är min begrundan [det jag ständigt reflekterar över].

100 Jag förstår mer än mina äldste, eftersom jag håller (vaktar, bevarar) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).

101 Jag har avhållit min fot från varje ond stig (välkänd, upptrampad gångväg) för att jag har hållit (följt, varit lydig mot) ditt ord (hebr. davar).

102 Jag har inte vikit av från dina påbud (hebr. mishpatim), som du har instruerat mig.

103 Hur söta (ljuvliga) är dina löftesord (hebr. imrat) för min gom, ja sötare än honung i min mun. [Guds ord liknas vid honung. Syftar antagligen på dess ljuvliga smak men också dess fantastiska hållbarhet. Honung kan förvaras över 3 000 år och fortfarande vara ätbar. Den innehåller också olika antibiotika som har hälsosamma effekter.]

104 Av (genom) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim) får jag förståelse, därför hatar jag varje falsk stig (välkänd, upptrampad gångväg). Piktogrammet föreställer ett frö som börjat gro. En annan teori är att det avbildar en fisk. Det moderna hebreiska ordet "nun" betyder att fortsätta, avkomma och arvinge.

105 Ditt ord (hebr. davar) är en lykta [oljelampa] för min fot [för mitt nästa steg] och ett ljus på min stig (upptrampade gångväg).

106 Jag har svurit (gett min ed) och jag har bekräftat det för att hålla (följa, lyda) dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpatim).

107 Jag är bedrövad, djupt plågad, uppliva mig (ge mig liv på nytt) Herre (Jahveh), enligt ditt ord (hebr. davar).

108 Ta emot det frivilliga offret från min mun, jag ber dig Herre (Jahveh) och lär (undervisa) mig dina påbud (hebr. mishpatim).

109 Min själ (hela min person) är hela tiden (kontinuerligt) i min hand, jag har inte glömt bort din undervisning (Torah).

110 De onda har lagt ut en snara för mig, men jag vandrar inte bort från dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).

111 Dina stadgar (hebr. edot) har jag tagit som arv för alltid, de är mitt hjärtas glädje.

112 Jag har böjt mitt hjärta till (har bestämt mig) att följa (göra) dina förordningar (hebr. chuqim) för alltid – till slutet (varje steg). Piktogrammet kan avbilda en pelare, en sköld eller en törnbuske. Bokstaven har blivit den latinska bokstaven S.

113 De ostabila (två-delade, halvhjärtade) hatar jag [Jak 1:8], men din undervisning (Torah) [som ger tydlig vägledning] älskar jag.

114 Mitt gömställe (hemliga skydd, min tillflyktsort) och min sköld är du; jag hoppas (väntar tålmodigt; förtröstar) på ditt ord (hebr. davar). [Ps 27:5]

115 Vik bort (stig åt sidan) från mig, ni som gör det onda, så jag [obehindrat] kan hålla (vakta, bevara) min Guds (Elohims) budord (hebr. mitzvot).

116 Uppehåll mig enligt ditt löftesord (hebr. imrah) så att jag får leva, och låt inte mitt hopp komma på skam. [Detta är den centrala versen.]

117 Stötta mig och jag ska bli frälst (räddad) och jag ska ägna mig oavbrutet åt dina förordningar (hebr. chuqim).

118 Du föraktar alla som gör fel (tar lätt på) mot dina förordningar (hebr. chuqim), för deras lögn är fåfäng.

119 Som slagg tar bort alla onda från jorden, därför älskar jag dina vittnesbörd (hebr. edot).

120 Mitt kött skälver i fruktan för dig, och jag är rädd för dina domar (hebr. mishpatim). Piktogrammet för Ajin är ett öga. Bokstaven har blivit den latinska bokstaven O.

121 Jag har gjort det som är rätt (hebr. mishpat) och rättfärdigt, utlämna mig inte till mina förtryckare.

122 Garantera (ge ett löfte att göra) din tjänare gott, låt inte de stolta [som föraktar Gud och hans Ord] förtrycka mig. [Detta är den enda versen i hela kapitlet som inte har med ett av åtta ord för Guds ord. Dock tolkas ordet "gott" som att det syftar på att Guds ord är gott!]

123 Mina ögon trånar efter din frälsning (räddning) och efter ditt rättfärdiga löftesord (hebr. imrah).

124 Handla (gör) med din tjänare i enlighet med din nåd (omsorgsfulla kärlek) och lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).

125 Din tjänare är jag – ge mig förstånd så att jag kan ha kunskap om dina vittnesbörd (hebr. edot).

126 Det är tid för Herren (Jahveh) att agera (handla, göra något), för de [ogudaktiga] har upphävt (omintetgjort, brutit) din undervisning (Torah). [De ogudaktiga kan syfta på förtryckarna och de högmodiga, se vers 121–122.]

127 Därför älskar jag dina budord (hebr. mitzvot) över allt guld, ja mer än finaste guld.

128 Därför högaktar (följer) jag alla dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim) i allting; alla falska stigar (välkända upptrampade gångvägar) hatar (avskyr, föraktar) jag. [Sektionen avslutas med två verser som båda börjar med hebr. alken, översatt "därför". Två starka känslor kontrasteras: att älska Guds ord på alla livets områden – mer än guld – och hata medvetet falska tillvägagångssätt.] Piktogrammet för Pe är en mun och beskriver ofta tal och utandning.

129 Underbara (övernaturliga, fantastiska) är dina stadgar (hebr. edot), därför håller jag dem (min själ vaktar dem).

130 Öppnandet (uppenbarelsen) av dina ord (hebr. davarim) – ger ljus (klarhet) [välsignelse]; det ger förståelse (urskillningsförmåga) för de enkla (öppna, villiga) [människor]. [Hebr. petach betyder "öppning" och kommer från verbet "att öppna". Att glänta på och avslöja ryms också i ordets betydelse här. När Guds ord förstås och förklaras ger det ljus som när en stängd port öppnas, se Luk 24:27, 31; Apg 17:3; Ef 1:18. Ljus är en symbol på uppenbarelse men också förknippat med välsignelse, se Ps 97:11; 112:4; 118:27, något som också förstärks med det kiastiska mönstret då denna vers tematiskt hör ihop med vers 135.]

131 Jag öppnar min mun på vid gavel och flämtar, för jag längtar efter dina budord (hebr. mitzvot).

132 Vänd dig till mig och var nådefull (ge mig oförtjänt kärlek, favör), så som rätt är (hebr. mishpat) mot dem som älskar ditt namn (sätter dig främst).

133 Led mina steg (gör dem fasta) med ditt löftesord (hebr. imrah), låt ingen synd dominera (styra, regera över) mig.

134 Befria (återlös, köp tillbaka) mig från människors förtryck [som missbrukar sin auktoritet; krossar motståndare], så jag kan hålla dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).

135 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare [kom med din närvaro och välsignelse, se 4 Mos 6:25–26], lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).

136 Strömmar av tårar rinner från mina ögon, därför att människor inte följer (håller sig till) din undervisning (Torah). [Versen hör tematiskt ihop med vers 129 där psalmisten håller och vakar över Guds stadgar. Hela denna sektion har präglats av den personliga glädjen och engagemanget i Guds ord. Den avslutas nu med en sorg över att människor inte delar den längtan, bildligt rinner floder av tårar ner över psalmistens ansikte. Detta är också ett tecken på en verklig personlig övertygelse. Den som gråter över olydnad mot Guds ord, kan ju själv inte vara oengagerad i Guds undervisning.] Piktogrammet för Tsade kan beskriva en man som böjt sig ned i ödmjukhet. En annan teori är att det avbildar en fiskkrok. Det hebreiska ordet betyder att jaga och att fånga. Det hebreiska ordet "tzadik" betyder rättfärdig, och bokstaven förknippas ofta med det ordet. Det finns ingen grekisk eller latinsk bokstav från detta piktogram.

137 Rättfärdig är du Herre (Jahveh) och rätta (raka) är dina domar (hebr. mishpatim).

138 Du har befallt dina vittnesbörd (hebr. edot) i rättfärdighet – och i trofasthet (sanning) – överflödande!

139 Min nitälskan har förgjort mig, eftersom mina motståndare har glömt dina ord (hebr. davarim).

140 Ditt löftesord (hebr. imrah) är prövat till sitt yttersta, och din tjänare älskar det!

141 Jag är liten (den yngsta, minsta, se 1 Sam 9:21) och föraktad, likväl har jag inte glömt dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).

142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet och din undervisning (Torah) är sann.

143 Bekymmer och ångest har överväldigat mig, men dina budord (hebr. mitzvot) är min lust.

144 Rättfärdiga är dina stadgar (hebr. edot) – för evigt, ge mig förstånd och jag ska leva. Piktogrammet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud.

145 Jag ropar [höjer min röst i bön] av hela mitt hjärta, svara mig, Herre (Jahveh) – jag ska hålla (vakta, bevara) dina förordningar (hebr. chuqim).

146 Jag ropar [höjer min röst i bön] till dig, fräls (rädda) mig och jag ska följa dina vittnesbörd (hebr. edot).

147 Jag möter (närmar mig vid) skymningen [eller kanske gryningen] och skriker ut (ropar efter hjälp), jag väntar (hoppas) på ditt ord (hebr. davar).

148 Mina ögon möter (konfronterar; har förutsett) nattens [alla tre] väkter [jag är vaken hela natten], så jag kan begrunda (tänka på, reflektera över) ditt löftesord (hebr. imrah).

149 Hör min röst, i enlighet med din nåd (omsorgsfulla kärlek), uppliva mig (ge mig ny styrka och liv), Herre (Jahveh), med dina domar (hebr. mishpat).

150 De närmar sig (precis bakom mitt huvud är), de som jagar (följer) efter ondskan, från din undervisning (Torah) – är de långt borta. [Rent språkligt förstärks budskapet genom ordföljden då första ordet är "nära" och sista ordet är "långt borta".]

151 Nära är du, Herre (Jahveh), och alla dina budord (hebr. mitzvot) är sanna.

152 Från forna tider (bakom) vet jag av dina vittnesbörd (hebr. edot) att du har grundat dem för evigt. ["Forna tider" (hebr. qedem) används om öster men är också ett uttryck för att se både framåt och bakåt, göra bokslut och få visioner, ordet har samma rot som "nära" (hebr. qarov) i de två föregående verserna. I vers 150 beskrivs hur fienderna är nära, dock är psalmisten trygg. Ja, fienderna är nära, men det är också Herren, se vers 151.] Piktogrammet avbildar ett huvud från sidan och beskriver ansiktet, någon som tittar och ser.

153 Se mitt lidande (elände) och rädda mig, för jag glömmer inte din undervisning (Torah).

154 Strid för mig (för min talan) och återlös mig, ge mig liv (blås nytt liv i mig) enligt ditt löftesord (hebr. imrah).

155 Långt borta är frälsningen från de ogudaktiga, eftersom de inte frågar efter (söker, tar sin tillflykt till) dina förordningar (hebr. chuqim)

156 Din barmhärtighet [plural] är stor (din medkännande nåd är överflödande), Herre (Jahveh), ge mig liv (blås nytt liv i mig) genom dina domar (hebr. mishpatim). [Bara Gud kan balansera barmhärtighet och samtidigt döma.]

157 Många är mina förföljare och ovänner, men jag väjer inte undan från dina stadgar (hebr. edot).

158 Jag har sett de trolösa och känner sorg (jag bryts sönder inombords, mår illa, känner avsky), eftersom de inte har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) ditt löftesord (hebr. imrah).

159 Se hur jag älskar dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim), Herre (Jahveh), ge mig liv (blås nytt liv i mig) genom din nåd (omsorgsfulla kärlek).

160 Summan av ditt ord (hebr. davar) är sanning, och alla dina rättfärdiga domar (hebr. mishpat) är eviga. [Ordagrant: "Huvudet av ditt ord är sanning, och eviga alla dina rättfärdiga domar."] Piktogrammet avbildar två tänder. Beskriver ofta att tugga eller att krossa något.

161 Furstar har förföljt mig utan orsak, men mitt hjärta förblir i förundran över dina ord (hebr. davarim).

162 Jag fröjdar mig i ditt löftesord (hebr. imrah) som en som har funnit en stor skatt som varit borttappad.

163 Jag hatar och avskyr lögn, din undervisning (Torah) älskar jag.

164 Sju gånger om dagen prisar jag (ropar jag "halleluja" till) dig för dina rättfärdiga domar (hebr. mishpatim). [Talet sju kan beskriva sju bönetillfällen om dagen, även om tre är vanligare, se även Ps 55:18. Troligare är dock att sju står för fulländning och helhet – dvs. kontinuerlig bön och tacksamhet till Gud. Anledningen till att det hebreiska ordet för sju, sheva, används just här kan också vara för att uppmärksamma läsaren på nästa vers som består av just sju ord (detta är enda förekomsten i hela Psaltaren). Även i hela stycket för shin anas en fin struktur med 3 verser på vardera sida om vers 164–165 som formar en central enhet.]

165 Frid (hebr. shalom – fred, helhet och harmoni på alla områden) som är stor har de som älskar din undervisning (Torah), ingenting kan få dem på fall. [Denna vers består av sju hebreiska ord där det första är shalom. Detta är enda gången ordet förekommer i hela Psalm 119. Ordet shalom skrivs med fyra bokstäver shin, lamed, vav och mem. Intressant är att begynnelsebokstaven i vartannat ord (första, tredje, femte och sjunde ordet) i denna vers är just dessa fyra bokstäver. Kodat i varannan begynnelsebokstav i denna vers finns alltså fridshälsningen – shalom! Centralt i denna vers med sju ord står Guds undervisning – Torah! Bokstaven shin är den tjugoförsta (3 x 7) bokstaven i alfabetet! Att all denna symbolik med det fullkomliga talet sju dessutom finns i den tjugoförsta sektionen i Psalm 119 (vers 161–168), som i sin tur är central i den sjunde sektionen med de tre sista bokstäverna resh, shin och tav (vers 153–176) ger extra betoning. De som sätter Guds undervisning centralt i sitt liv har fullkomlig frid och inget kan få dem på fall! Något som rent bokstavligt också illustreras med fullkomlig balans i språket.]

166 Jag har hoppats på din frälsning (räddning), Herre (Jahveh), och har gjort (efterlevt) dina budord (hebr. mitzvot).

167 Min själ (jag, hela min person) har hållit (följt, lytt) dina vittnesbörd (hebr. edot) och jag älskar dem oändligt.

168 Jag har hållit (följt, lytt) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim) och dina vittnesbörd (hebr. edot), för alla mina vägar är inför dig [känner du]. Piktogrammet avbildar troligtvis två korslagda pinnar som markerade en plats. Det hebreiska ordet "tav" betyder markering.

169 Låt mitt rop (ljud – bönerop eller jubelrop) komma nära ditt ansikte, ge mig förmågan att förstå ditt ord (hebr. davar) [Rom 12:1–2].

170 Låt min bön komma inför ditt ansikte, rädda (lyft upp) mig, enligt ditt löftesord (hebr. imrah) [Guds löften i Skriften]. [Hebr. rina i vers 169 kan betyda jubelrop men också bönerop. Ordet är djupt förknippat med offer, första förekomsten är i det sammanhanget, se 3 Mos 9:24. Eftersom vers 170 tydligt handlar om bön så är det troligt det är den nyansen som främst avses här, samtidigt ger dubbelheten till jubelsång en fin introduktion till psalmens nästa två verser som handlar om lovsång, se vers 171–172.]

171 Mina läppar ska flöda över av lovsång (lovprisning), för du lär (undervisar) mig dina förordningar (hebr. chuqim).

172 Låt min tunga sjunga om ditt löftesord (hebr. imrah), för alla dina budord (hebr. mitzvot) är rättfärdiga (rättvisa).

173 Låt din hand hjälpa mig, för jag har valt [att lyda] dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).

174 Jag har längtat efter din frälsning (räddning, befrielse), Herre (Jahveh), det är en sådan underbar glädje (tillfredsställelse) i din undervisning (Torah).

175 Låt mig (min själ; hela min person – allt vad jag är) leva och prisa dig, och låt dina domar (hebr. mishpat) [din moral] hjälpa mig.

176 Jag har gått vilse som ett förlorat (döende, vilsegånget) får. Kom sök efter din tjänare, för jag har inte glömt dina budord (hebr. mitzvot). [De flesta av verserna i denna långa psalm är uppbyggda av 5-7 ord. Den sista versen (vers 176) är den längsta med hela 9 ord, fördelade på tre rader, istället för de vanliga två. Detta ger en extra tyngd åt avslutningen. Psalmisten inser att han är som ett vilsegånget får, eller mer ordagrant ett "döende" får, helt beroende av Guds nåd.]