Revelationary

Numbers 13 — Svenska Bibeln (SKB)

1 Herren (Jahve) talade till Mose och sade:

2 ”Låt män gå ut och utforska (undersöka – hebr. tor) [med fokus på att lyfta fram alla goda egenskaper i] landet Kanaan, som jag har gett till Israels söner. En man för varje av fädernas stammar ska du sända, och alla ska vara ledare bland dem.”

3 Och Mose lät dem gå från Parans öken enligt Herrens (Jahves) befallning, alla av de män som var huvuden (ledare) för Israels söner.

4 Och detta var deras namn: Av Rubens stam Shamoa, Zakors son.

5 Av Simons stam Shafat, Choris son.

6 Av Juda stam Kaleb, Jefunnes son.

7 Av Isaskars stam Jigal, Josefs son.

8 Av Efraims stam Hosea [Josua], Nuns son. [Mose ger honom ett nytt namn, se vers 16.]

9 Av Benjamins stam Palti, Refos son.

10 Av Zevoluns stam Gadiel, Sodis son.

11 Av Josefs stam av Manasse stam Gaddi, Sosis son.

12 Av Dans stam Amiel, Gemalis son.

13 Av Ashers stam Setor, Michaels son.

14 Av Naftalis stam Nachbi, Vafsis son.

15 Av Gads stam Goel, Machis son.

16 Detta var namnen på de män som Mose skickade iväg för att utforska (undersöka) landet. Mose gav Hosea, Nuns son, namnet Josua.

17 Och Mose lät dem gå ut och utforska (undersöka) Kanaans land och sa till dem: ”Gå upp här in i söder (Negev) och gå upp i bergen,

18 och se (titta noga på) landet – hur det är; och folket som bor därinne – om de är starka eller svaga, om de är få eller många;

19 och hurudant landet är som de bor i – om det är gott eller dåligt (ont), och vilka städerna är som de bor i – om det är läger (tält) eller starka fästen (stenhus);

20 och hur landet är – om det är bördigt eller kargt, om det finns skog därinne eller inte. Och var starka (fasta, säkra, tappra) och ta med er av landets frukt.” [Vers 17-20 formar en kiasm där den centrala frågan är om landet är gott eller ont.] Detta var vid den tiden då de första druvorna skördas. [Det var sen sommar eller tidig höst, någonstans i slutet av juli fram till tidigt i september. Israeliterna hade lämnat Egypten på våren två år tidigare, se 4 Mos 10:11; 2 Mos 12:1.]

21 Så de gick upp och utforskade (undersökte) landet från öknen Tsin till Rechov vid Chamat.

22 Och de gick upp i Negev (söder) och kom till Hebron (Chevron) och Achiman, Sheshaj och Talmaj, Anaks barn [jättar] fanns där. Och Hebron byggdes 7 år före Tsoan [troligtvis Tanis] i Egypten.

23 Och de kom till Eshkols dal [någon av dalgångarna i närheten av Hebron] och där skar de av en gren med en klase vindruvor, och den bar de på en stång mellan två [så enorm var den]. De tog även med sig granatäpplen och fikon [från den platsen].

24 De kallade platsen Eshkols dal på grund av vindruvsklasen som Israels söner skar av där.

25 Och de återvände från sitt utforskande (undersökning) av landet efter 40 dagar.

26 Och de gick och kom till Mose och till Aron och till hela Israels söners församling, till öknen Paran, till Kadesh och förde tillbaka ord till dem och till hela församlingen och visade dem landets frukt.

27 Och de [12 spejarna] berättade för honom [Mose] och sade. ”Vi kom till landet som du sände oss till och det flödar verkligen av mjölk och honung, och detta är dess frukt.

28 Dock är folket som bor i landet våldsamt och städerna är befästa och mycket stora, dessutom såg vi Anaks barn där.

29 Amalek bor i Sydlandet (Negev) och hetiterna och jevuséerna och amoréerna bor i bergen, och kananéerna bor vid havet och längs Jordan.”

30 Men Kaleb lugnade folket inför Mose och sade: ”Vi ska gå upp nu och besätta det, för vi är väl rustade att övervinna dem.”

31 Men männen som hade gått upp med honom sade: ”Vi är inte kapabla att gå upp mot folket, för de är mycket starkare än vi.” [De tio andra spejarna, förutom Josua och Kaleb, använder samma ord som Kaleb, men vänder på dem och säger att de inte ska gå och de inte är starkare, jmf vers 30.]

32 Och de [10 männen – Shamoa, Shafat, Jigal, Palti, Gadiel, Gaddi, Amiel, Setor, Nachbi och Goel, se vers 4-15] spred ut ett ont rykte (missvisande information) om landet som de bespejat åt Israels söner och sade: ”Landet som vi har vandrat igenom för att undersöka det, är ett land som slukar (äter upp) sina invånare [syftar troligtvis på att det varit många stridigheter i området, och hur det skulle bli svårt att inta och sedan behålla landet från inkräktare], och hela folket som vi såg där är högresta män.

33 Och där såg vi nefilimer, Anaks söner från Nefilim, och i våra egna ögon var vi som gräshoppor och så var vi i deras ögon.” [1 Mos 6:4]