Matthew 5 — Svenska Bibeln (SKB)
1 När Jesus såg folkskaran gick han upp på berget. När han satte sig kom hans lärjungar (efterföljare, lärlingar) fram till honom.
2 Då började han undervisa dem och sade:
3 ”Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda – ”rika”) är de som är fattiga (de fattiga) i anden [”de andliga tiggarna”] – för dem tillhör (deras är) himmelriket (himlarnas kungarike). [Här och i vers 10 används presens – Guds rike tillhör just nu den som ödmjukar sig inför Gud och den som blir förföljd på grund av tron, se Ps 40:18. Det finns två ord för fattig i grekiskan: penes och ptochos. Penes beskriver en daglönare som var dag sliter för att försörja sin familj. Ptochos, som är det ord som används här, innebär att någon är totalt utblottad och saknar all förmåga att hjälpa sig själv. Det enda som återstår är att tigga. Jesus söker alltså ”andliga tiggare” som i tro och ödmjukhet sträcker ut en hand för att ta emot Guds nåd – helt beroende av Guds kraft för en dag i taget!]
4 Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som sörjer [gråter över synd, orättfärdighet och hjärtats bedrövliga tillstånd] – för de ska bli tröstade (uppmuntrade, styrkta; få glädje). [Jes 25:8; 61:2-3; Ps 119:136; Upp 21:4]
5 Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de milda (tålmodiga, ödmjuka; de som kan förmedla Guds styrka och makt med mildhet) – för de ska ärva jorden (landet) [Israel, se Ps 37:11].
6 Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet [längtar desperat efter att ha det rätt ställt med Gud] – för de ska bli [fullständigt] mättade. [Ps 42:2-3]
7 Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de barmhärtiga [de som agerar godhjärtat och medkännande] – för de ska möta barmhärtighet (visas nåd). [Ps 41:2] [Jesus lovar dem som är barmhärtiga just det som de själva redan lever efter, nämligen barmhärtighet. Jesus lyfter fram samma princip fast med än mer skärpa i Matt 6:14-15. Se även 2 Mos 34:6; Mika 6:8.]
8 Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de renhjärtade – för de ska se (erfara; få uppleva) Gud. [Ps 24:4-5; 73:1]
9 Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som skapar frid (de fredsmäklande) [som på Guds villkor frimodigt sammanför till en helhet] – för de ska kallas Guds barn (söner). [Ps 34:15; 37:37; 133:1]
10 Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull (har lidit förföljelse på grund av rättfärdighet) [för att de har gjort det som är rätt i Guds ögon] – för dem tillhör (deras är) himmelriket (himlarnas kungarike). [Ps 37:39-40] [Efter dessa åtta saligprisningar upprepar och fördjupar Jesus den sista punkten om förföljelse. Jesus riktar sig till sina efterföljare och i stället för ”Saliga är de” säger han ”Saliga är ni”.]
11 Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är ni när man [varje gång någon] förolämpar (skulle håna, skymfa) er och förföljer er (skulle orsaka er lidande) och ljuger och säger allt [möjligt] ont (skulle förtala er och lägga fram falska anklagelser) mot er för min skull (på grund av mig). [Den enda orsaken till dessa påhopp är bekännelsen till Jesus.]
12 Gläd er [hela tiden] och jubla, för er lön är stor i himlarna, för så (på samma sätt) förföljde man profeterna [som var] före er.” [”Gläd er och jubla” är slutsatsen av vers 11, men den gäller även för hela detta stycke som började i vers 3. I de första nio verserna (som alla börjar med ”saliga”) används inte ordet ”och” mellan varje mening. Detta språkbruk är ett sätt att betona själva slutsatsen mer än varje enskilt exempel.]
13 ”Ni är jordens salt, men om saltet förlorar sin sälta (styrka, kvalitet, blir till en dårskap), hur kan det då bli salt igen? Det duger inte till annat än att kastas ut [som grus på vägarna] och trampas ner av människorna.
14 Ni är världens ljus. Inte kan [väl] en stad döljas (gömmas, hemlighållas) som ligger uppe på ett berg? [Kanske syftade Jesus på Safed, Galileens högst belägna stad, vars ljus kunde ses från stora delar av regionen.]
15 Inte heller tänder de en lampa [gr. luchnos; en oljelykta eller ett ljus] och sätter den under sädesmåttet [gr. modios; som rymde knappt nio liter och som användes för att mäta upp torra varor], men på ljushållaren – och den lyser för alla dem i huset.
16 På samma (detta) sätt ska ert ljus lysa (så sprid/utstråla ert ljus) inför människorna, så att de kan se era goda gärningar (handlingar, verk, åtaganden, insatser) och prisa (ära) er Fader i himlarna!”
17 ”Ta inte för givet (tänk inte) att jag har kommit för att upphäva undervisningen [Moseböckerna – gr. nomos] eller profeterna. [Jesus avskaffar inte någon del av GT.] Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullkomna (fullborda, ge den fulla meningen och betydelsen).
18 Jag säger er sanningen, fram till dess att himmel och jord förgås (ändras, byter skepnad), ska inte den minsta bokstav [hebreiska bokstaven jod – י], inte en hake [kort streck som särskiljer de hebreiska bokstäverna, eller de små kronor, hebr. tagin, som dekorerar vissa bokstäver] i undervisningen [Moseböckerna – Torah] förgås (ändras), inte förrän allt har skett. [Innan allt Gud har förutsagt inträffat och alla skuggbilder fullbordats, se Luk 24:27; Kol 2:17.]
19 Den som upphäver (tar bort) även det minsta av dessa bud (instruktioner) och lär människor att göra likadant, ska räknas som den minste i himmelriket. Men den som håller dessa bud och lär andra att också göra det, ska kallas stor i himmelriket.
20 Jag säger er, om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariséernas så kommer ni inte in i himmelriket.”
21 ”Ni har hört det sägas till fäderna [hört fariséernas utläggning av budet i 2 Mos 20:13]: ’Du ska inte mörda. Den som begår mord undgår inte sin dom.’
22 Men jag säger er [och fullkomnar betydelsen]: Den som är arg på sin broder (är långsint och vägrar att förlåta), kan inte undgå sin dom. [Vissa manuskript har tillägget ”utan orsak”, se Ef 4:26.] Den som säger till sin broder: ’Du är värdelös’ (hånfullt skällsord för ’dum i huvudet’), kan inte undgå att ställas inför Stora rådet [Sanhedrin, judarnas högsta juridiska instans]. Den som säger: ’Du är en dåre’, kan inte undgå [dödsdomen i] det brinnande Gehenna (helvetet). [Gehenna är ett grekiskt lånord från hebreiskan. Det är namnet på Jerusalems södra dalgång, Hinnomdalen. Det var här som barn offrades till avguden Molok, se 2 Krön 28:3; 33:6. Platsen är också en domens plats där onda kungar ska dömas, se Jes 30:33. På 1200-talet uppkom en sägen att det var här stadens avfall eldades upp i en ständigt brinnande eld. Det kan inte uteslutas att stadens avfall kan ha tippats i denna och andra dalgångar. Det är dock troligare att Jesus i ett sammanhang som talar om mord, se vers 21, anspelar på barnoffren och den kommande slutgiltiga domen för de skyldiga till dessa avskyvärda handlingar, se Jer 7:32-33; 32:35.]
23 Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att en broder har något emot dig (om det finns en outredd konflikt mellan er),
24 lägg då ner din gåva vid altaret och gå först och försona dig med din broder; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva.
25 Skynda dig att komma överens med din motpart (den som anklagar dig) medan ni fortfarande är på väg [till domstolen]. Annars kanske han överlämnar dig till domaren, som överlämnar dig åt vakten och du sätts i fängelse.
26 Jag säger sanningen till dig, du ska inte bli frigiven förrän du betalt det sista öret [det minsta romerska myntet, en skärv].”
27 ”Ni har hört det sägas [hört fariséernas utläggning av budet i 2 Mos 20:14]: ’Du ska inte begå äktenskapsbrott (vara otrogen mot din make/maka).’
28 Men jag säger er [och fullkomnar betydelsen]: den som medvetet ser på en kvinna med åtrå (begär, föder orena sexuella motiv), har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.
29 Så därför: [Vad ska man göra om man blir frestad på det sexuella området?] Om ditt högra öga förleder dig, riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre att du förlorar en av dina kroppsdelar än att hela din kropp kastas i Gehenna (helvetet).
30 Om din högra hand förleder dig, hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre att du förlorar en av dina kroppsdelar än att hela din kropp kastas i Gehenna (helvetet).”
31 ”Det har sagts [ni har hört fariséernas utläggning av budet i 5 Mos 24:1]: ’Den som vill skilja sig från sin hustru måste ge henne ett skilsmässobrev.’
32 Men jag säger er [och fullkomnar betydelsen]: den som skiljer sig från sin hustru – av något annat skäl än otrohet – orsakar att hon begår äktenskapsbrott. Den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.”
33 ”Ni har också hört det sägas till de gamla (förfäderna) [hört fariséernas utläggning av budet i 3 Mos 19:12]: ’Du ska inte bära falsk ed (svära falskt), utan fullfölja ditt löfte inför Herren.’
34 Men jag säger er [och fullkomnar betydelsen]: bind er inte alls vid ett löfte. Inte vid himlen, för den är Guds tron;
35 inte vid jorden, för den är hans fotpall; inte vid Jerusalem, för det är den stora Konungens stad.
36 Ge inte heller en ed vid ditt huvud, för du kan inte göra ett enda hår vitt eller svart.
37 Låt ert ja vara ett ja och ert nej ett nej! Allt utöver detta är av ondo (kommer från den onde).”
38 ”Ni har hört det sägas [hört fariséernas utläggning av budet i 2 Mos 21:23-27]: ’Öga för öga, tand för tand.’ [Denna lag gällde ursprungligen ägodelar och reglerade domstolens straff så det inte överträffade brottet. Fariséerna missbrukade denna vers för att rättfärdiga personlig hämnd utan juridisk prövning.]
39 Men jag säger er [och fullkomnar betydelsen]: Gör inte motstånd mot den som är ond. [Ta inte rätten i egna händer och hämnas.] Om någon slår (daskar till – gr. rhapizo) dig på den högra kinden, vänd också den andra mot honom. [Det är omöjligt för en högerhänt person att slå någon på den högra kinden med ett knytnävsslag. Man kan bara slå den andres vänstra kind. Detta antyder att det inte är ett vanligt knytnävsslag som avses, utan ett föraktfullt slag med ovansidan av en öppen högerhand mot någons högra kind. Denna tolkning styrks också av att det är ett mer ovanligt grekiskt ord som betyder att ”daska till” någon som används här. Om någon provocerar med ett nedvärderande slag eller bitande sarkasm, ska den som fått slaget inte ge igen. För att förhindra en ond cirkel med hat som eskalerar ska inte ont lönas med ont, se Rom 12:17. Denna vers lär inte att en kristen i tysthet ska ta emot slag. När Jesus blev slagen i ansiktet av tempelvakten, ställde han en fråga som var en tillrättavisning, se Joh 18:23. Johannes använder även ett annat grekiskt ord (gr. dero) för att slå än här.]
40 Om någon vill stämma dig och ta din tunika (skjortliknande långt underklädesplagg), så låt honom också ta din mantel (ditt ytterplagg). [Om man inte kunde betala tillbaka ett lån kunde manteln tas som pant, men var tvungen att lämnas tillbaka före solnedgången, se 2 Mos 22:26-27. Att då inte bara ge manteln utan också börja ta av sig sina underkläder där i rätten skulle förvåna. Nakenheten var tabu inom judendomen och skammen föll mindre på den som var naken än på dem som såg den eller var orsak till den, se 1 Mos 9:20-27.]
41 Om någon tvingar dig att gå [med honom och bära hans bagage och utrustning] en romersk mil [1,5 km], så gå med honom två [3 km]. [Enligt romersk lag kunde statsanställda tvinga vem som helst att bära bagage och utrustning en romersk mil, vilket motsvarar 1,5 km. Ett exempel är Simon från Kyrene som tvingades bära Jesu kors, se Matt 27:32.]
42 Ge till den som ber dig om något, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig.”
43 ”Ni har hört det sägas [hört fariséernas utläggning av budet i 3 Mos 19:18]: ’Du ska älska din nästa (din medmänniska) och hata din fiende.’ [Den sista delen, ’hata din fiende’, finns inte med i Tredje Moseboken. Detta var ett tillägg av de striktare fariséerna inom Shammaiskolan. Man antog att budet ’älska din nästa som dig själv’ automatiskt innebar att man skulle hata sin fiende.]
44 Men jag säger er [och fullkomnar betydelsen]: Älska era fiender [visa alltid dem som är öppet fientliga osjälvisk och utgivande kärlek] och be för dem som förföljer er. [Ords 25:21; Luk 6:27; Rom 12:14, 20]
45 Då visar ni att ni är er himmelske Faders barn, för han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda, och låter regnet falla över både rättfärdiga och orättfärdiga.
46 Om ni älskar dem som älskar er, ska det ge er en belöning? Gör inte tullindrivarna (publikanerna) likadant? [De judar som allierat sig med romarna för att driva in skatt och tull av sina landsmän var bland de mest föraktade. De utnyttjade också ofta sin position för egen vinning.]
47 Om ni bara hälsar på era bröder (med respekt och vördnad), vad är det som är speciellt med det? Gör inte hedningar likadant?
48 Ni ska därför bli fullkomliga (helhjärtade, göras fullkomliga, mogna), på samma sätt som er himmelske Fader är fullkomlig.” [3 Mos 19:2; 5 Mos 18:13]
