Revelationary

Matthew 19 — Svenska Bibeln (SKB)

1 När Jesus hade avslutat detta tal [om förlåtelse, se föregående kapitel] bröt han upp från Galileen och kom in i Judéen från andra [östra] sidan Jordan.

2 Stora skaror följde honom, och han helade dem där.

3 Några fariséer kom fram till Jesus för att sätta honom på prov (fresta och fälla honom) och frågade: ”Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru av vilken anledning som helst (finns det något lagligt skäl för skilsmässa)?”

4 Han svarade: ”Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna?” [1 Mos 1:27]

5 Och han fortsatte: ”Därför ska en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två ska bli ett (vara förenade, oskiljbara) kött (gr. sarx). [Citat från 1 Mos 2:24.]

6 De är inte längre två utan ett kött. Det Gud har fogat (limmat, fäst) samman ska människan alltså inte skilja åt (separera).”

7 De frågade: ”Varför har då Mose befallt mannen [i 5 Mos 24:1-4] att ge henne ett skilsmässobrev och skilja sig (skicka i väg henne)?”

8 Han svarade: ”Därför att era hjärtan är så hårda tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från begynnelsen var det inte så.

9 Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, begår äktenskapsbrott.”

10 [Det är inte bara fariséerna som blir förvånade över Jesu svar.] Lärjungarna sade: ”Om detta är mannens ställning gentemot hustrun [om det är så höga krav för att tillåta en skilsmässa, se vers 3 och 9], då är det bättre att inte gifta sig alls.”

11 Men Jesus sade: ”Det är inte alla som kan ta emot detta ord, utan det är för dem som har fått det givet [fått gåvan av Gud att leva ogifta].

12 [Det finns tre kategorier:] [Medfödd:] Det finns de som är födda eunucker. [Fysiskt eller psykiskt oförmögna till äktenskap.] [Påtvingad:] Andra har blivit eunucker (kastrerade) av människor. [Bokstavligt, men även bildligt, av olika orsaker inte gift sig.] [Frivillig:] Andra har själva valt att bli eunucker [avstå från äktenskap] för himmelrikets (himlarnas kungarikes) skull. Den som kan får acceptera detta.” [Jesus förutser att inte alla kan förstå att äktenskapet inte är för alla. Jesus betonar dock att det är relativt få som är kallade att leva i celibat, det är en särskild kallelse. Det var ju Gud som såg på den syndfria människan och sa att det inte var gott att vara ensam, se 1 Mos 2:18. Paulus som förespråkade att den som hade den särskilda kallelsen skulle förbli ogift i 1 Kor 7:24-28, sa också att det var en demonisk lära att förbjuda äktenskap, se 1 Tim 4:1-3.] [Jesus har just svarat på frågor om skilsmässa och äktenskap. Nästa ämne gäller barn som Jesus sätter stort värde på. Eftersom det är barnen som kommer i kläm när föräldrarna separerar är det fint att se hur Jesus välkomnar dem i sin famn.]

13 Sedan kom man till honom med barn (2-11 år), man ville att han skulle lägga händerna på och be [välsignelse] över dem. Lärjungarna tillrättavisade (hindrade, sade strängt till) dem. [I tron om att Jesus hade viktigare saker för sig, eller att barnen inte var betydelsefulla för honom, motade lärjungarna bort föräldrarna.]

14 Då sade Jesus: ”Låt barnen vara och hindra dem inte från att komma hit till mig! Himmelriket tillhör sådana som de.”

15 Han lade händerna på dem [vart och ett av barnen]. Sedan gick han därifrån.

16 Då (plötsligt, oväntat) kom en person fram till honom och frågade: ”Mästare, vad gott [vilka goda gärningar] ska jag göra för att få evigt liv?” [Mannen var ung och rik, se Matt 19:20, 22. Han var också en ledare, antagligen en föreståndare i synagogan, se Luk 18:18.]

17 Jesus svarade: ”Varför frågar du mig om vad som är gott? Det finns bara en som är god [och det är Gud]. Men vill du gå in i livet [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet], så håll (följ, vaka över) budorden.”

18 Han frågade: ”Vilka?” Jesus svarade: ”Du ska inte mörda [2 Mos 20:13], du ska inte begå äktenskapsbrott [2 Mos 20:14], du ska inte stjäla [2 Mos 20:15], du ska inte vittna falskt [ljuga i rättssalen] [2 Mos 20:16],

19 hedra (visa respekt för) din far och din mor [2 Mos 20:12] och du ska älska din nästa (din medmänniska) som dig själv [3 Mos 19:18].”

20 Den unge mannen [omkring 20-40 år gammal] sade: ”Jag har hållit alla dessa sedan unga år, vad saknar jag?” [Frågan som han verkar ställa är varför han ännu inte fått frid i hjärtat, trots att han har försökt hålla buden.]

21 Jesus svarade: ”Vill du vara fullkomlig [och verkligen älska din nästa som dig själv som mannen hävdade att han gjorde, se vers 19], gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då kommer du att ha en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” [För en sådan yttre handling skulle det behövas en inre förvandling. Jesus visste var mannens hjärta och skatt fanns: i hans rikedom, se Matt 6:21.]

22 När den unge mannen hörde detta, gick han bedrövad sin väg, för han hade många ägodelar (ägde mycket jord och mark).

23 Då sade Jesus till sina lärjungar: ”Sannerligen säger jag er (jag säger er sanningen), det är svårt för en rik människa att komma in i himmelriket.

24 Igen säger jag er, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.”

25 När lärjungarna hörde detta häpnade de (blev de helt överväldigade och förvånade) och sade: ”Vem kan då bli frälst [räddad från evig död]?”

26 Men Jesus såg på dem och sade [svarade sedan]: ”För (nära intill; bland – gr. para) människor är detta omöjligt [mänsklig styrka kan inte frälsa, se vers 20], men för (nära intill; hos) Gud är allt möjligt (alla saker/ting möjliga).” [Den grekiska prepositionen para beskriver någon/något som är alldeles intill, hos, bland eller jämsides med. Se även Mark 10:27; Luk 1:37; 18:27.]

27 Då svarade Petrus och sade: ”Se, vi har lämnat allt för att följa dig [i motsats till den rike unge mannen, se vers 22], vad kommer vi att få?”

28 Jesus svarade dem: ”Jag säger er sanningen. När allt återskapas (föds på nytt) ska Människosonen sitta (ner) på sin tron av härlighet (ära, pris). Och då ska ni som har följt mig, sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar.

29 Var och en som har försakat (fått överge) hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkermark för att följa mig ska bli belönad många gånger om, och få evigt liv som arv.

30 Många som [nu] är de första ska bli de sista, och många som [nu] är de sista ska bli de första.”