Revelationary

Mark 15 — Svenska Bibeln (SKB)

1 Genast vid gryningen [vid soluppgången, sextiden på morgonen] höll översteprästerna ett möte tillsammans med de äldste och de skriftlärda och hela rådet [Sanhedrin]. De band Jesus och förde bort honom och överlämnade honom åt Pilatus, [den romerska] ståthållaren.

2 Pilatus frågade honom: ”Du är alltså judarnas kung?” Jesus svarade: ”Du själv säger det (det är dina ord, inte mina).”

3 Översteprästerna fortsatte att anklaga honom upprepade gånger.

4 Pilatus frågade honom igen: ”Har du inget att säga? Du hör ju hur mycket de anklagar dig!”

5 Men Jesus svarade inte på någon enda fråga, och ståthållaren blev mycket förvånad. [I normala fall brukade den anklagade försvara sig med österländsk iver.]

6 Nu under högtiden frigav han en fånge efter folkets önskan. [Det var en romersk tradition som Pilatus verkade ha upprättat under den årliga påskhögtiden då mycket folk var samlade i Jerusalem.]

7 Där fanns en man som kallades Barabbas. [Namnet är av arameiskt ursprung och är ordagrant ”Bar-Abbas”, vilket betyder ”son till en far” eller ”en rabbins son”.] Han satt fängslad tillsammans med de rebeller som hade deltagit i ett uppror [mot det romerska styret] och begått mord under dessa oroligheter. [Antagligen var Barabbas ledaren för dessa upprorsmän och Pilatus tror att folket självklart kommer att välja Jesus.]

8 Folket kom upp och började begära att Pilatus skulle göra som han brukade.

9 Så Pilatus frågade dem: ”Vill ni att jag ska frige judarnas kung?”

10 Han förstod (under förhöret hade det gradvis gått upp för honom) att det var av avund [mot Jesus] som översteprästerna hade utlämnat honom.

11 Men översteprästerna hetsade upp folket till att begära att han skulle släppa Barabbas i stället. [Samma ord som för jordbävning används här för att hetsa upp, och beskriver den upprörda stämning som rådde på platsen.]

12 Pilatus talade till dem på nytt: ”Vad ska jag då göra med honom som ni kallar judarnas kung?”

13 De ropade igen: ”Korsfäst honom!”

14 Pilatus frågade: ”Vad har han gjort för ont?” Men de ropade bara ännu högre: ”Korsfäst honom!”

15 Pilatus, som ville göra vad folket begärde, frigav Barabbas. Jesus lät han prygla [piskas med fyrtio slag på ryggen] och utlämnade honom sedan till att korsfästas.

16 Soldaterna förde in honom på [inner-]gården, alltså i residenset (pretoriet), och samlade hela bataljonen (kohort) [som bestod av 600 soldater, se Apg 10] omkring honom.

17 De klädde honom i purpur [en röd soldatkappa fick bli en ironisk bild på en purpurfärgad kunglig mantel, se Matt 27:28]. Sedan vred (flätade) de ihop en krans (krona) av törne och satte den på honom,

18 och började hälsa honom: ”Länge leve judarnas konung!” [Man härmade hälsningen ”Länge leve Caesar, konungen”.]

19 Gång på gång slog de honom i huvudet med en käpp samtidigt som de spottade på honom. De föll ner på sina knän och hyllade honom.

20 När de hade hånat honom tog de av manteln och satte på honom hans egna kläder. [Den lodräta stolpen var permanent fastsatt vid avrättningsplatsen, som ofta låg på en höjd strax utanför staden. Den dömde fick själv bära tvärslån som vägde 40-50 kg dit. Enligt romersk lag kunde statsanställda tvinga vem som helst att bära bagage och utrustning en romersk mil, vilket motsvarar 1,5 km, se även Matt 5:41. Simon, som var född i staden Kyrene i Nordafrika, var på väg in i staden. I stället tvingades han vända för att bära Jesu tvärslå ut till Golgata.] De förde ut Jesus [utanför staden] för att korsfästa honom.

21 Simon från Kyrene [stad i Nordafrika], Alexander och Rufus far, var på väg in [till Jerusalem] från landet (fälten). Honom tvingade de [enligt romersk lag] att bära Jesu kors [tvärslån].

22 De förde Jesus till Golgata, [ett arameiskt ord] som översatt betyder huvudskalleplatsen. [Namnet kan ha uppkommit för att platsen såg ut som en skalle, eller för att det fanns många kranier där från tidigare avrättningar och korsfästelser.]

23 De räckte honom vin blandat med myrra [för att lindra lidandet], men han tog inte emot det.

24 De korsfäste honom och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem.

25 Det var vid tredje timmen (klockan nio på morgonen) som de korsfäste honom.

26 På anslaget med anklagelsen mot honom stod det: ”Judarnas konung”. [De fyra evangelieförfattarna nämner alla att det stod ”judarnas konung” på skylten. De väljer dock att ta med olika delar av de inledande orden. Detta är ingen motsägelse, i stället ger de tillsammans den fulla bilden. Troligtvis hade skylten följande text: ”Detta är Jesus från Nasaret, judarnas konung”, vilket är summan av Matt 27:37, Luk 23:38 och Joh 19:19. Texten var skriven på hebreiska, latin och grekiska. De hebreiska begynnelsebokstäverna bildar tetragrammet JHVH, se Joh 19:20-22.]

27 Tillsammans med honom korsfäste de två rånare, en på hans högra sida och den andre på hans vänstra.

29 De som passerade hånade (smädade) honom och medan de skakade på huvudet sade de: ”Jaha, du som skulle bryta ned templet och bygga upp det på tre dagar!

30 Rädda (fräls) dig själv och kom ner från korset!”

31 På samma sätt talade också översteprästerna tillsammans med de skriftlärda när de förlöjligade (skämtade om) honom sinsemellan och sade: ”Han räddade (frälste) andra, men sig själv kan han inte rädda!

32 Låt den Smorde (Messias, Kristus), Israels Kung nu komma ner från korset, så vi får se och tro på honom!” Även de som var korsfästa tillsammans med honom hånade (förolämpade, skymfade) honom.

33 Vid sjätte timmen (mitt på dagen) kom ett mörker över hela landet som varade [i tre timmar] fram till den nionde timmen (tretiden på eftermiddagen).

34 Vid nionde timmen (klockan tre) ropade Jesus med hög röst [och citerade Ps 22:1 på arameiska, men med vissa hebreiska drag]: ”Eloi, Eloi, lema sabaktani?” Det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”

35 Några av dem som stod bredvid hörde detta och sade: ”Lyssna, han ropar på Elia.” [Det var en vanlig judisk trosuppfattning att profeten Elia kunde komma och rädda en rättfärdig man i nöd.]

36 Men en av dem [kanske den romerska officeren som nämns i vers 39] sprang fram och fyllde en svamp med surt vin [billigt vin som slavar och soldater drack] och satte den på en stav och gav honom att dricka och sade [till folkskaran]: ”Vänta (låt honom vara), låt oss se om Elia kommer och tar ner honom.”

37 Men Jesus ropade med hög röst och gav upp andan.

38 Då revs (delades) förlåten i det inre templet i två delar, uppifrån och ända ner.

39 När officeren [som förde befälet vid avrättningen] som stod mitt emot honom såg hur han gav upp andan sade han: ”Denne man måste ha varit Guds Son!”

40 Där var också några kvinnor som på avstånd noga studerade vad som skedde. Bland dem var Maria från [staden] Magdala [vid Gennesarets västra sida som Jesus befriat från sju demoner, se Luk 8:2], Maria, mor till den yngre Jakob och Joses [kanske Jesu mor, se Mark 6:3, eller Klopas fru, se Joh 19:25] och Salome [mor till lärjungarna Jakob och Johannes, gift med Sebedeus, se Matt 27:56].

41 De hade följt Jesus medan han var i Galileen och tjänat (understött) honom. Där [vid korset] fanns också många andra kvinnor som hade följt med honom upp till Jerusalem.

42 Det höll redan på att bli tidig kväll [klockan var omkring fyra på eftermiddagen]. Eftersom det var förberedelsedag, alltså dagen före sabbaten [vecko- eller höghelig sabbat],

43 kom Josef från Arimatea dit, en högt ansedd rådsherre [medlem av Stora rådet, Sanhedrin] som även han väntade på Guds rike. Han tog mod till sig och gick in till Pilatus och bad att få Jesu kropp.

44 Pilatus blev förvånad över att Jesus redan var död [det var vanligt att den som var korsfäst hängde 2-3 dagar på korset innan han dog]. Han kallade till sig officeren (centurion som förde befälet vid Golgata) och frågade honom om det var länge sedan Jesus hade dött.

45 När han fått det bekräftat av officeren [att Jesus var död] överlät han den döda kroppen till Josef.

46 Josef köpte ett linnetyg, tog ner honom och svepte honom i linnetyget och lade honom i en grav som var uthuggen i klippan. Sedan rullade han för en sten för ingången till graven.

47 Maria från Magdala och Maria, Joses mor, såg var han blev lagd.