Revelationary

Luke 12 — Svenska Bibeln (SKB)

1 Under tiden [då Jesus var inne i fariséns hus] hade folk samlats i tusental [myriader, det högsta grekiska talvärdet 10 000, men också bildligt för en stor skara], så att de höll på att trampa ner varandra. Jesus vände sig först till sina lärjungar och sa: ”Var på er vakt mot fariséernas surdeg som är hyckleriet! [Jesus har just avslöjat fariséernas religiösa fasad, se Luk 11:37-54.]

2 Det finns inget fördolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli känt.

3 Därför ska allt vad ni har sagt i mörkret höras i ljuset, och det ni viskat i örat i enrum (i de innersta rummen, kamrarna), ropas ut på taken.

4 Till er som är mina vänner säger jag: Frukta inte för dem som dödar kroppen och sedan inte kan göra något mer. [Var inte rädda för vad de religiösa ledarna, eller andra människor, ska säga och göra. Var frimodiga!]

5 Jag ska tala om för er vem ni ska frukta. Frukta honom som efter döden har auktoritet att kasta er i Gehenna (helvetet). Ja, jag säger er: Honom ska ni frukta.

6 Säljs inte fem sparvar för två assarion [romerskt kopparmynt av låg valör, värdet motsvarade en sextondels denar eller en halv timlön]? Ändå är ingen av dem bortglömd av Gud.

7 Det är faktiskt så att till och med alla hårstrån på ert huvud är räknade. Frukta inte (var inte rädda och oroliga), ni är mycket mer värda än många [miljoner] små sparvar.

8 Jag säger er: Den som bekänner (erkänner, vill kännas vid) mig inför människorna, honom ska Människosonen också bekänna (erkänna, kännas vid) inför Guds änglar [på domens dag, se Apg 10:42-43; 17:31].

9 Men den som förnekar mig inför människorna, han ska bli förnekad inför Guds änglar.

10 Den som säger något mot Människosonen ska få förlåtelse, men den som talar mot den helige Ande ska inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande. [Den som tror sig ha begått denna synd har med största sannolikhet inte gjort det. Detta uttalande var riktat till fariséerna.]

11 När man ställer er till svars inför synagogor och myndigheter och makthavare, oroa er inte för hur ni ska försvara er eller vad ni ska säga.

12 Den helige Ande kommer i den stunden att lära er vad ni ska säga.”

13 Någon i folkhopen sade till honom: ”Mästare, säg åt min bror att dela arvet (deras faders fastighet eller mark) med mig.” [Den äldsta sonen fick en dubbel lott jämfört med de andra sönerna, se 5 Mos 21:17. Om det blev tvister kring fördelningen brukade normalt rabbinerna lösa dem.]

14 Men Jesus sade till honom: ”Människa, vem har satt mig till domare eller medlare mellan er två?”

15 Sedan sade han till dem [de båda bröderna]: ”Var ständigt på er vakt (skydda er) mot alla sorters girighet (habegär), för en människas liv handlar inte om materiellt överflöd (det är inte det som avgör er livskvalitet).”

16 Därefter berättade han en liknelse för dem: ”En rik man hade åkrar som gav mycket goda skördar.

17 Så han tänkte (resonerade fram och tillbaka med sig själv): ’Vad ska jag göra, för jag har inte plats för mina skördar?’

18 Sedan sade han [och i grekiskan används ordet ’jag’ åtta gånger och ’mina’ fyra gånger]: ’Så här ska jag göra, jag river ner mina lador och bygger större, och där ska jag lagra all min säd och allt mitt goda.

19 Sedan kan jag säga till mig själv (min själ): ’Du har nu mycket gott i förvar, det räcker många år framöver. Ta det nu lugnt, ät, drick och roa dig.’

20 Men Gud sade till honom: ’Du handlar dåraktigt (resonerar inte logiskt)! I natt ska din själ utkrävas av dig. Allt som du har samlat, vem ska då få det?’

21 Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför [rik i sin relation med] Gud.”

22 Sedan sa Jesus till sina lärjungar: ”Därför säger jag er [eftersom det är dårskap att bara fokusera på att samla rikedomar i den här världen som liknelsen om den rike mannen visade, se vers 16-21]: Bekymra (oroa) er inte för ert liv (gr. psuche) [jordelivet] vad ni ska äta, eller för er kropp, vad ni ska klä er med. [Fil 4:6]

23 Livet (själen; hela den mänskliga varelsen) är mer än maten, och kroppen mer än kläderna!

24 Se reflekterande på (undersök noga, lär av) korparna. De varken sår eller skördar, de har varken förråd (en inre kammare med gömda skatter) eller lada, och ändå föder Gud dem. Hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna? [Korpen var en oren fågel, se 5 Mos 14:14. I Guds svar till Job frågar han retoriskt vem det är som förser korpen med mat, se Job 39:3. Tankarna går också till Elia som fick mat på ett övernaturligt sätt av just korpar, se 1 Kung 17:6. I jämförelse med den rike mannen som byggde lador, se vers 18, har korparna inga lador – de litar på Gud. Även om fåglarna inte sår och skördar är de inte overksamma. De sjunger och lovprisar Gud, samlar mat och bygger bon. Slutsatsen är att om Gud upprätthåller fåglarna i sin skapelse, hur mycket mer ska han inte då försörja sina älskade barn.]

25 Vem av er kan genom att oroa (bekymra) sig lägga en enda aln till sin livslängd (längd)?

26 Om ni inte ens förmår så lite, varför bekymrar ni er då för allt det andra?

27 Se reflekterande på (undersök noga, lär av) liljorna (de vilda blommorna), hur de växer. De arbetar inte (sliter inte hårt på gränsen till utmattning) eller spinner. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt (majestät) var klädd som en av dem [1 Kung 10:4-7].

28 Om nu Gud klär gräset på marken, som i dag grönskar och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skulle han då inte klä er? Så liten (kortvarig) tro (trofasthet, förtröstan) ni har!

29 Sök inte (var inte fixerade vid) vad ni ska äta och dricka, och oroa er inte.

30 För allt detta [mat och dryck] söker (jagar, strävar) hedningarna efter, men er Fader vet att ni behöver det.

31 Nej, sök (var fixerade vid) hans rike, så ska ni få det andra också.

32 Var inte rädd, du lilla hjord! För det är er Faders goda vilja (stora glädje) att ge er riket. [Ordet för hjord användes oftast om en fårhjord. Jämfört med världens riken var de tolv en liten grupp, som en liten fårhjord. Men de har en god herde som beskyddar dem. De har också del i Guds rike vilket innebär kungens beskydd, privilegier, försörjning osv. Det finns ingen anledning till oro!]

33 Sälj vad ni äger och ge till de fattiga (donera till välgörenhet). Skaffa en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör.

34 För där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.”

35 [Jesus fortsätter att undervisa:] ”Fäst upp era kläder och håll lamporna (lyktorna) brinnande. [Ordagrant ’omgjorda era länder’, dvs. bind upp rocken för att vara redo.]

36 Var som tjänare som väntar, på att deras herre ska komma hem från bröllopsfesten [som kunde pågå upp till sju dagar], så att de genast kan öppna när han kommer och bultar [på porten].

37 Saliga (lyckliga, välsignade) är de tjänare som deras herre finner vakna (alerta, vakande, vid liv) när han kommer tillbaka. Sannerligen säger jag er, han ska fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv gå och passa upp dem.

38 Om han så kommer under den andra nattväkten (klockan 21-24, före midnatt) eller den tredje (klockan 24-03, efter midnatt) – saliga (lyckliga, välsignade) är de tjänarna.

39 Jag vill att ni förstår detta [Jesus ger ännu en liknelse för att illustrera hur viktigt det är att vara vaken]: Om en husägare (familjefar) visste vilken stund (timme) tjuven kom, skulle han inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus.

40 Var redo (beredda, förberedda), ni också [som tjänarna i den första liknelsen, och husbonden i den andra], för Människosonen kommer när (stunden; i den stund då) ni inte väntar (förväntar, antar, tänker) det [personligen inte tror eller anser det vara en lämplig tid]”.

41 Då frågade Petrus: ”Herre, talar du om oss [de tolv lärjungarna] i den här liknelsen, eller om alla?”

42 Herren sade: ”Vem är den trogne och visa förvaltaren (som fått ansvar att övervaka och leda ett visst område) som av sin herre blivit satt över tjänstefolket och som ska ge dem mat (var och ens dagliga matranson) i rätt tid?

43 Salig (lycklig, välsignad) är den tjänare som är sysselsatt med det han ska göra (gör sitt uppdrag) när hans herre kommer tillbaka.

44 Jag säger er sanningen, han ska låta tjänaren få ansvara över allt han äger.

45 Men om den tjänaren skulle säga i sitt hjärta: ’Min herre är försenad’ (det dröjer innan han kommer), och han börjar slå de andra tjänarna, både män och kvinnor, och äter, dricker och blir berusad,

46 då ska hans herre komma en oväntad dag och i en oväntad timme och hugga honom i två delar [straffa honom hårt], och låta honom få sin plats bland de otrogna (opålitliga) [hycklarna, de som själva kallar sig tjänare men som medvetet gör tvärt emot sin kallelse].

47 Den tjänare som vet sin herres vilja, men inte förbereder sig eller handlar efter hans vilja, ska bli slagen med många slag.

48 Men den som inte vet [har förhållandevis lite kunskap om sin herres vilja] och gör något som förtjänar straff ska piskas med några få slag. Av den som har fått mycket [av Gud] ska det krävas mycket, och av den som människor har anförtrott mycket [den som har ansvar för att ta hand om andra, att portionera ut mat, uppdraget i vers 42], av honom kommer det att krävas ännu mer (ordagrant ’de kommer att kräva ännu mer’).”

49 ”Jag har kommit för att tända en eld (kasta eld) på jorden – jag önskar så att den redan brann!

50 Men jag har ett dop att döpas med [lidandets dop, hans död och uppståndelse], och jag är svårt ansatt tills det är fullbordat.

51 Tror ni jag har kommit för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag er, däremot åtskillnad (splittring, delning)

52 För från och med nu ska fem i samma familj vara separerade, tre mot två och två mot tre. [Nu ges ett exempel från en familj med fem personer.]

53 far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot brud (nygift sonhustru) och brud mot svärmor.” [En gruppering är far och mor, och på den andra sidan son, dotter och en sonhustru. Innan Jesus kommer tillbaka för att upprätta tusenårsriket på domens dag kan evangeliet splittra generationer.]

54 Han sade också till folket: ”När ni ser ett moln stiga i väster [över Medelhavet] säger ni genast att det blir regn, och det blir så.

55 När det blåser en sydlig vind säger ni att det blir en värmebölja, och det blir så.

56 Hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra), ni kan tyda jorden och himlens utseende. Varför kan ni inte tyda den här tiden?”

57 ”Varför bedömer (avgör) ni inte själva vad som är rätt?

58 När du är på väg till domaren med din motpart, gör allt vad du kan under vägen för att förlikas med honom medan ni är på väg. Annars drar han dig inför domaren, och domaren överlämnar dig till rättstjänaren (gr. praktor, fungerade som indrivare åt staten) och rättstjänaren kastar dig i fängelset.

59 Jag säger dig: Du kommer inte ut förrän du har betalt till sista öret.”