Job 42 — Svenska Bibeln (SKB)
1 Då svarade Job Herren (Jahve) och sade:
2 Jag vet att du kan göra allt, inga planer (tankar, beslut, syften) går om intet (kan inte bli hindrade).
3 Du frågade: ”Vem är det som skymmer (gömmer, döljer) mina planer (tankar, syften) utan kunskap?” [Job 38:2] Men jag berättade (rapporterade) om det jag inte förstod, saker som var för underbara (svåra) för mig att greppa. [Ps 139:6]
4 [Du sa:] ”Lyssna nu, och jag ska tala. Jag ska ställa frågor, och du ska svara mig.” [Job 38:3; 40:7]
5 Mina öron har hört om dig förut, men nu har jag sett dig med egna ögon!
6 Jag avskyr [det jag sagt, gjort, hur jag har reagerat mot dig Gud]! Jag känner sorg (ångrar mig, omvänder mig) i stoft och aska. [Ett yttre bevis på en inre omvändelse och förändring i hjärtat, se Ps 51:17.]
7 Sedan Herren (Jahveh) hade talat detta med Job, sa han till Elifaz – temaniten [den äldste av Jobs tre bekanta, som inledde dialogen och tog till orda först, se Job 4:1]: ”Min vrede är upptänd mot dig och dina två bekanta [Bildad och Tsofar]. Ni har inte talat det som är rätt (sant) om mig, som min tjänare Job har gjort.
8 Ta nu därför sju ungtjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er [5 Mos 1:1-7]. Min tjänare Job ska då be [be en ställföreträdande bön] för er. Jag ska lyssna på hans bön. Jag ska inte behandla (agera mot) er utifrån er okunskap (skamlöshet). Ni har inte talat sanning om mig som min tjänare Job har gjort.”
9 Elifaz – temaniten, Bildad – shoaiten och Tsofar – naamaiten, gjorde som Herren (Jahve) hade befallt dem, och Herren (Jahve) tog emot Jobs bön (lyfte upp sitt ansikte mot Job i favör).
10 När Job bad för sina vänner upprättade Herren (Jahve) honom (ordagrant ”gav Herren tillbaka det som blivit stulet”). Herren gav Job dubbelt mot vad han haft tidigare.
11 Jobs bröder och systrar, tillsammans med hans tidigare vänner [Job 19:13-15; 29:8-10; 21-25] kom till honom och de åt måltid tillsammans med honom i hans hem. De visade medkänsla och tröstade honom efter all den olycka som Herren låtit komma över honom. Var och en gav Job ett silvermynt (hebr. qesitah) och en guldring.
12 Herren välsignade den sista delen av Jobs liv mer än den första. Han fick 14 000 får, 6 000 kameler, 1 000 par oxar och 1 000 åsninnor.
13 Han fick 7 söner och 3 döttrar. [Gud fördubblade Jobs ägodelar vad gäller får, kameler, oxar och åsninnor, se Job 1:2-3. Han får t.ex. 6 000 kameler när han tidigare hade haft 3 000. Dock fördubblas inte hans familj, han får inte 14 söner och 6 döttrar. Det kan antydas att i ett evighetsperspektiv så finns de tio tidigare barnen kvar. Det ligger också något i talet sju som står för perfektion och tre för helhet och gudomlig favör.]
14 Den första dottern gav han namnet Jemima [”liten duva” eller ”dagsljus” som kontrast till det mörker som han hade upplevt], den andra Kesia [kassia, kanel] och den tredje Keren-Happuk [sminkdosa, ordagrant ”horn/flaska med ögonskugga”, de ihåliga hornen från t.ex. baggar användes som flaskor].
15 I hela landet fanns inga kvinnor så vackra som Jobs döttrar. Deras far gav dem arvsrätt tillsammans med deras bröder.
16 Job levde ytterligare 140 år och fick se sina barn och barnbarn i fyra generationer.
17 Sedan dog Job gammal (av hög ålder) och mätt (belåten) på att leva.
