Genesis 32 — Svenska Bibeln (SKB)
1 Och Jakob gick sin väg och Guds (Elohims) ängel mötte honom.
2 Och Jakob sade när han såg dem: ”Detta är Guds (Elohims) läger.” Och han gav den platsen namnet Machanajim [betyder ”två läger”, en plats i Gileads bergsbyggd öster om Jordanfloden i närheten av Jabbok, se Jos 13:26, 30].
3 Och Jakob sände budbärare framför sig till Esau sin bror, till Seirs land [landet öster och syd om Döda havet], Edoms fält (öppna landskap).
4 Och han befallde dem och sade: ”Så ska ni säga till min herre Esau: ’Så säger din tjänare Jakob, jag har vistats hos Laban och stannat till nu.
5 Och jag har oxar och åsnor och småboskap och tjänare och tjänarinnor, och jag har sänt för att berätta för min herre, för att jag ska finna nåd (oförtjänt kärlek, favör – hebr. chen) i dina ögon.’ ”
6 Och budbärarna återvände till Jakob och sade: ”Vi kom till din bror Esau och nu kommer han för att möta dig och 400 män med honom.”
7 Jakob blev mycket rädd och hade ångest. Han delade folket som var med honom, och småboskapen och kreaturen och kamelerna, i två läger.
8 Och han sade: ”Om Esau kommer till det ena lägret och slår det, då kan det andra lägret som är kvar fly.”
9 Och Jakob sade: ”Min far Abrahams Gud (Elohim) och min far Isaks Gud (Elohim), Herre (Jahve) du som sagt till mig: ’Återvänd till ditt land och till din släkt och jag ska göra väl mot dig.’
10 Jag är inte värdig all din nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) och all sanning (trofasthet – hebr. emet) som du har visat din tjänare, för med min stav gick jag över denna Jordan och nu är jag två läger.
11 Befria mig, jag ber dig, från min brors hand, från Esaus hand [upprepningen av hand förstärker hur han är i Esaus grepp], för jag är rädd för honom, annars kommer han att slå mig, mödrar med söner. [Ordagrant: ’mor på son’ – hela familjen.]
12 Och du sade: ’Jag ska verkligen göra dig gott och göra din säd som havets sand [1 Mos 22:17], vars antal inte kan räknas.’ ”
13 Och han höll sig där den natten, och tog av det han hade med sig en gåva till Esau hans bror.
14 200 getter av honkön och 20 getter av hankön, 200 får och 20 baggar,
15 30 kamelston som gav di och deras föl, 40 kor och 10 unga tjurar, 20 åsneston och 10 åsneföl.
16 Och han gav dem i sin tjänares hand, varje flock för sig, och han sade till sin tjänare: ”Gå över före mig och se till att det är ett avstånd mellan flock och mellan flock.”
17 Och han befallde de första (de som gick längst fram) och sade: ”När Esau min bror möter er och frågar er och säger. ’Vilka är ni och vart går ni och vems är dessa framför er?’
18 Då ska ni säga: ’De är din tjänare Jakobs, det är en gåva sänd till min herre, till Esau och se, han är även bakom oss.’ ”
19 Och han befallde även den andra och den tredje och alla som följde flockarna och sade: På detta sätt ska ni tala till Esau när ni finner honom
20 och ni ska säga: ”Se, även din tjänare Jakob är bakom oss.” För han sade (tänkte): ”Jag ska blidka honom med gåvan som går framför mig och därefter ska jag se hans ansikte, måhända ska han ta emot mig.”
21 Gåvan gick över före honom och själv stannade han i lägret den natten.
22 Samma natt steg Jakob upp och tog sina två hustrur, sina två slavinnor, och sina elva söner och gick över Jabbok vid vadstället.
23 Han tog dem och förde över dem till andra sidan forsen, och sedan skickade han över alla sina ägodelar.
24 Jakob var ensam kvar [på den norra flodbanken]. En man [Jesus, Gud själv i mänsklig gestalt, se vers 30] brottades med honom fram tills solen gick upp.
25 När mannen såg att han inte kunde vinna över Jakob rörde han vid Jakobs höftled, så att höften gick ur led medan de brottades med varandra.
26 Sedan sade mannen: ”Låt mig gå, för solen har börjat gå upp.” Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte om du inte välsignar mig.”
27 Då svarade mannen honom: ”Vad heter du?” Han svarade: ”Jakob.” [I GT reflekterar namnet personligheten. Namnet Jakob betyder: ”svindlare, en som ligger i bakhåll och attackerar”, ordagrant ”en som tar genom hälen”. Namnet står alltså för en människa som lurar och bedrar, något som har präglat Jakobs liv och nu blir uppenbart för honom.]
28 Mannen sade: ”Du ska inte längre heta Jakob (svindlare), utan Israel, för du har stridit både mot Gud (Elohim) och människor och vunnit (överlevt).”
29 Då frågade Jakob: ”Jag ber dig, låt mig få veta ditt namn?” Han svarade: ”Varför frågar du efter mitt namn?” Sedan välsignade han Jakob där.
30 Jakob kallade platsen Peniel (Guds ansikte). Han sade: ”För jag har sett Gud (Elohim) ansikte mot ansikte, och överlevt.”
31 När han passerat Penuel [en stad vid floden Jabbok, alternativ stavning till Peniel] såg han solen gå upp, men han haltade på grund av sin höftskada. [Efter mötet med Gud vandrade Jakob annorlunda.]
32 Därför äter inte Israels söner höftmuskeln som är på låret till denna dag eftersom han rörde vid Jakobs höft, vid höftmuskeln på låret.
