Genesis 27 — Svenska Bibeln (SKB)
1 När Isak var gammal och hans ögon var skumma [förmodligen av starr] så att han inte kunde se, kallade han på Esau, sin äldre son och sa till honom: ”Min son” och han svarade: ”Här är jag.” [Hebr. hineni – jag står till förfogande, jag är beredd att ta ansvar, se 1 Mos 22:1.]
2 Och han sade: ”Se, nu är jag gammal, men jag vet inte vilken dag jag ska dö.
3 Därför ber jag dig ta dina vapen, ditt koger och din båge, och gå ut på fältet och fäll en hjort åt mig.
4 Gör smaklig mat åt mig, sådan som jag älskar, och ta hit den till mig så att jag kan äta och min själ ska välsigna dig innan jag dör.”
5 Rebecka hörde när Isak talade med sin son Esau. Och Esau gick ut på fältet för att jaga en hjort och ta hem den.
6 Rebecka talade med sin son Jakob och sade: ”Se, jag hörde din far tala med din bror Esau och säga:
7 ’Hämta en hjort till mig och gör smaklig mat så att jag kan äta och välsigna dig inför Herren innan jag dör.’
8 Därför, min son, lyssna noga och gör som jag befaller dig.
9 Gå till flocken och hämta därifrån till mig två fina killingar av getterna och av dem ska jag göra smaklig mat åt din far, sådan som han älskar,
10 och du ska ge den till din far så att han kan äta, så att han kan välsigna dig innan han dör.”
11 Jakob sade till Rebecka: ”Se, Esau min bror är en hårig man och jag är en slät man.
12 Min far kan till äventyrs vilja känna på mig och då blir jag som ett hån för honom och jag drar en förbannelse över mig och inte en välsignelse.”
13 Hans mor [Rebecka] svarade honom: ”Över mig ska den förbannelsen komma min son, lyssna bara på min röst och gå och hämta dem åt mig.”
14 Och han gick och hämtade och förde dem till sin mor och hans mor gjorde en smaklig måltid, en sådan som hans far älskade.
15 Och Rebecka tog Esaus, hennes äldre sons, utvalda kläder som hon hade hos sig i huset, och satte dem på sin yngre son Jakob.
16 Och hon satte skinn från killingarna på hans händer och på den lena (hårlösa) delen av hans nacke.
17 Och hon gav den utsökta maten och bröd som hon gjort i ordning i sin son Jakobs händer.
18 Och han kom till sin far och sa: ”Min far!” Han sa: ”Här är jag, vem är du, min son?”
19 Och Jakob sade till sin far: ”Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort som du bad mig. Stå upp, jag ber dig, sitt och ät av min anrättning, så att din själ kan välsigna mig.”
20 Men Isak frågade sin son: ”Hur har du funnit det så snabbt, min son?” Han svarade: ”Eftersom Herren din Gud (Jahveh Elohim) lät mig ha god jaktlycka (ordagrant: sände mig framför hans ansikte).”
21 Då sade Isak till Jakob: ”Kom nära, jag ber dig, så att jag får känna på dig min son, om du verkligen är min son Esau eller inte.”
22 Och Jakob gick nära sin far Isak och han kände på honom och sade: ”Rösten är Jakobs röst, men händerna är Esaus händer.”
23 Och han kände inte igen honom eftersom hans händer var håriga som hans bror Esaus händer, och han välsignade honom.
24 Och han sa: ”Är du verkligen min son Esau?” Och han svarade: ”Det är jag.”
25 Och han sade: ”För det nära mig och jag ska äta av min sons anrättning så att min själ (hela min person) kan välsigna dig.” Och han ställde det nära honom och han åt och han gav honom vin och han drack.
26 Och hans far Isak sade till honom: ”Kom nära nu och kyss mig min son.”
27 Och han kom nära och kysste honom. Och han kände doften av hans kläder och välsignade honom och sa: ”Se, doften av min son är som doften av fälten som Herren (Jahveh) har välsignat.
28 Må Gud (Elohim) ge dig himlarnas dagg och jordens feta [rika/välsignade] platser, och överflöd av säd och vin.
29 Låt folken (hebr. am) tjäna dig och folkgrupper (etniska grupper – hebr. leom) böja sig inför dig [i respekt och vördnad]. Var en herre över dina bröder, och låt din mors son böja sig inför dig. Förbannad (hebr. arar) är var och en som förbannar (arar) dig, och välsignad är var och en som välsignar dig. [1 Mos 12:3]”
30 Och det skedde att så snart Isak hade avslutat välsignelsen av Jakob, lämnade Jakob sin fars närhet och Esau, hans bror kom in från sin jakt.
31 Och även han gjorde välsmakande mat och bar in till sin far och han sade till sin far: ”Låt min far stå upp och äta av sin sons anrättning, så att han kan välsigna mig.”
32 Och Isak hans far sa till honom: ”Vem är du?” Han svarade: ”Jag är din son, din förstfödde, Esau.”
33 Och Isak darrade våldsamt och sade: ”Vem är då han som tog viltkött och gav det till mig, och jag har ätit allt av det innan du kom, och har välsignat honom? Ja, och han ska vara välsignad.”
34 När Esau hörde sin fars ord, skrek han ett högt (mycket stort) och bittert skrik och han sade till sin far: ”Välsigna mig, även mig, min far!”
35 Men han [Jakob] svarade: ”Din bror kom med list och har tagit din välsignelse.”
36 Och han sade: ”Heter han inte med rätta Jakob? [Jakob betyder ”den som håller i hälen” eller ”den som tränger undan”.] För han har trängt undan mig dessa två gånger. Han tog min förstfödslorätt och se, nu har han tagit bort välsignelsen.” Sedan frågade han: ”Har du någon annan välsignelse för mig?”
37 Och Isak svarade och sade till Esau: ”Se, jag har gjort honom till herre, och alla hans bröder har jag gett till honom som tjänare, och med säd och vin har jag försett honom, och vad mer ska jag göra för dig min son?”
38 Och Esau sade till sin far: ”Har du inte någon välsignelse min far? Välsigna mig, även mig, min far.” Och Esau lyfte upp sin röst och grät.
39 Och Isak, hans far, svarade och sa till honom: ”Se, fjärran från jordens feta [rika/välsignade] platser ska din boning vara och utan himlarnas dagg från ovan.
40 Med hjälp av (genom) ditt svärd ska du leva [genom att plundra och röva, se Amos 1:11], och du [Esau och dina efterkommande – edomiterna] ska tjäna din bror [Jakob/Israel], och det ska ske när du bryter dig loss (irrar runt) att du skakar av dig hans ok från din nacke.” [Denna anti-välsignelse är hälften så lång som den som först var tänkt för den äldste sonen, se vers 28-29. Orden här är motsatta, jfr vers 39 med vers 28 där även ordningen av dagg/feta är reverserad till feta/dagg. Orden här blir en profetia över Esaus ättlingar, edomiterna. De försöker slå sig fria under Salomos regeringstid, se 1 Kung 11:14-22. Deras frigörelse kommer i revolten mot kung Jehoram, se 2 Kung 8:20-22; 2 Krön 21:8-10.]
41 Och Esau hatade Jakob på grund av välsignelsen som hans far välsignat honom med. Och Esau sade (tänkte) i sitt hjärta: ”Låt sorgedagarna efter min far passera, sedan ska jag döda min bror Jakob.”
42 Och Esaus, hennes äldre sons ord, berättades för Rebecka och hon skickade efter Jakob, hennes yngre son och sade till honom: ”Se, din bror Esau som rör vid dig, tröstar sig själv och har för avsikt att döda dig.
43 Lyssna därför min son till min röst och stig upp, fly till Laban, min bror i Haran,
44 och stanna hos honom några dagar till dess din brors raseri har lagt sig,
45 till dess hans vrede har vänts bort från dig, och han glömmer det som du har gjort mot honom. Sedan ska jag sända och hämta dig därifrån, varför skulle jag berövas er båda på samma dag?”
46 Och Rebecka sade till Isak: ”Jag är livrädd på grund av Chets döttrar. Om Jakob tar en hustru av Chets döttrar, en som dessa av döttrarna från landet, vilken glädje har jag då av livet?”
