Revelationary

Ezekiel 1 — Svenska Bibeln (SKB)

1 Och det hände i det 30:e året [i Hesekiels liv] i den 4:e [månaden] på den 5:e [dagen] i månaden, när jag [Hesekiel] var bland fångarna vid floden Kevar, att himlarna öppnade sig och jag såg syner från Gud (Elohim).

2 På den 5:e [dagen] i månaden [troligtvis den 4:e, vilket är tamuz – juni/juli], som var det 5:e året av kung Jojachins fångenskap [juli år 593 f.Kr.].

3 Då kom (ordagrant: ”kommande kom”) Herrens (Jahves) ord till prästen Hesekiel, Bozis son, i kaldéernas land [Babylon] vid floden Kevar, och Herrens (Jahves) hand [kraft, se 1 Kung 18:46; 2 Kung 3:15] var över honom på den platsen. [Kevar var en förgrening av floden Eufrat, söder om Babylon.]

4 Och jag såg och se, en stormvind kom ut från norr [stormar representerar ofta Guds närvaro, se Jer 23:19], ett stort moln med en eld blixtrade så att det lyste runt omkring det, och ut från dess mitt som färgerna av glödande legering från eldens mitt.

5 Och ut från mitten kom det som liknade fyra varelser [keruber Upp 4:6-8] och deras utseende (uppenbarelse) hade likhet (hebr. demot) med en människa.

6 Och var och en hade fyra ansikten och var och en av dem hade fyra vingar. [Totalt 16 ansikten och 16 vingar.]

7 Och deras fötter var raka fötter [utan någon led], och deras fotsulor var som fotsulan på en kalvs fötter [klövar], och de gnistrade som färgerna i polerad brons [Upp 1:15].

8 Och deras händer var som en människas hand under deras vingar på deras fyra sidor. Och deras ansikten och deras vingar var på dem fyra.

9 Deras vingar var sammanfogade med varandra [på samma sätt som de två keruberna i Salomos tempel, se 1 Kung 6:27]. De vände sig inte när de gick, de gick var och en rakt fram.

10 [Ansiktena såg ut så här:] Var och en hade ansikten som liknade en människa, och alla fyra hade ett lejons ansikte till höger, och alla fyra hade en oxes ansikte till vänster, alla fyra hade också en örns ansikte [på baksidan av deras huvuden]. [Upp 4:7]

11 Detta var deras ansikten, och deras vingar sträcktes uppåt, två vingar på var och en var sammanfogade med varandra och med två täckte de sina kroppar.

12 Och de gick var och en rakt fram, dit Anden gick, dit gick de, de vände inte på sig när de gick.

13 Och de levande varelserna hade ett utseende som liknade brinnande kol som såg ut som facklor, det flammade upp och ner bland de levande varelserna och det var strålglans i elden och från elden kom blixtar.

14 Och de levande varelserna löpte och kom tillbaka som utseendet hos blixtens ljus.

15 Och jag såg de levande varelserna och se ett hjul i (mot) marken vid sidan av de levande varelserna vid deras fyra ansikten.

16 Hjulens utseende och deras konstruktion var som färgen av krysolit [troligtvis gul/guld färgad – hebr. tarsis troligtvis från staden Tarshish, kanske importerad från avlägset håll; se även 2 Mos 28:20; Hes 10:9; Dan 10:6], och de fyra såg likadana ut, och deras utseende och deras konstruktion var som om det var ett hjul inuti ett hjul. [Detta möjliggör rörelse att ändra riktning utan att vända.]

17 När de gick, gick de mot sina fyra sidor, de vände inte när de gick.

18 Och deras ringar var höga och de var skräckinjagande (respektingivande), och deras fyra hade deras ringar fulla av ögon runt om. [Upp 4:7]

19 Och när de fyra levande varelserna gick, gick hjulen tätt intill dem, och när de fyra varelserna lyfte sig från marken lyftes hjulen upp (med dem).

20 Över den plats där Anden är till att gå, dit går anden, dit går de som Anden är till att gå, och hjulen lyfts upp bredvid dem, för den levande varelsens ande är i hjulen.

21 När dessa (varelserna) går, går de (hjulen) och när de står (stilla), står de. Och när de lyfts upp från marken lyfts hjulen upp bredvid dem, för de levande varelsernas ande är i hjulen.

22 Ovanför huvudena på de levande varelserna fanns det något som liknade något utspänt (expanderat), det strålade som med färger av is och var utspänt över deras huvuden.

23 Och under det utspända (det utsträckta välvda fästet, expansionen) var deras vingar sträckta mot varandra (tillsammans; ordagrant: ”en kvinna till hennes syster”), en hade två som täckte och en hade två som täckte deras kroppar. [Se även vers 11.]

24 Och när de gick hörde jag ljudet av deras vingar som ljudet av stora vatten, likt den Allsmäktiges (Shaddajs) röst, ett ljud av tumult som ljudet av en armé. När de stod (stilla) sänkte de ner sina vingar.

25 Och det var en röst ovanför det utspända som var ovanför deras huvuden. När de stod (stilla) sänkte de ner sina vingar.

26 Över plattformen som var ovanför deras huvuden syntes något som liknade en tron. Den såg ut som safir (blå ädelsten). Högt ovanför tronen satt en som till utseendet liknade en människa.

27 Från det som föreföll vara hans höfter och uppåt såg jag något som liknade en glänsande bronsfärgad ring av eld runtomkring honom (skinande som smält metall). Från hans höfter och nedåt såg jag något som liknade eld, som gav ett strålande ljus omkring honom.

28 Detta sken runt honom såg ut som regnbågen i ett moln en regnig dag. Detta var hur Herrens härlighet (ära, makt) visade sig för mig. När jag såg detta, föll jag ner på mitt ansikte, och jag hörde rösten av någon som talade.