Exodus 24 — Svenska Bibeln (SKB)
1 Sedan sade han till Mose: ”Kom upp till Herren (Jahve), du och Aron, Nadav och Avihu och sjuttio av Israels äldste och tillbe på avstånd,
2 och Mose ensam ska komma nära intill Herren (Jahve), men de andra ska inte komma nära, inte heller ska folket gå upp med dem.”
3 Mose kom [från berget som han gått upp på, se 2 Mos 20:21] och berättade för folket alla Herrens ord och stadgar. Hela folket svarade tillsammans (med en mun): ”Allt vad Herren har sagt vill vi göra.”
4 och Mose skrev ned alla Herrens ord. Tidigt nästa morgon byggde Mose ett altare nedanför berget och reste tolv stenar – en för varje stam i Israel.
5 Han sände i väg unga israelitiska män och de offrade brännoffer och slaktade unga tjurar till gemenskapsoffer åt Herren.
6 Mose tog hälften av blodet och hällde det i karen, och den andra hälften stänkte han på altaret.
7 Sedan tog han förbundsakten [hebr. sefer haberit – som nyligen hade skrivits ned, se 2 Mos 20-23] och läste upp den för folket, och de sade: ”Allt vad Herren (Jahve) har sagt vill vi göra (agera efter) [följa] och lyda (höra, hörsamma).”
8 Då tog Mose blodet [den kvarvarande hälften som tömts i karen] och stänkte det på folket [de i främsta leden, eller de äldste, eftersom de var omkring två miljoner] och sade: ”Detta är blodet i det förbund som Herren har slutit med er i enlighet med alla dessa ord.”
9 Mose och Aron, Nadav och Avihu och sjuttio av Israels äldste gick upp [på bergssidan],
10 och de såg Israels Gud. Under hans fötter var som ett golv av safir [blå ädelsten], och det var [till substansen precis] likt själva himlarna i klarhet (renhet, glans).
11 Men han lyfte inte sin hand mot de [sjuttio] äldste i Israel [för att hindra dem från att se honom, eller slå ner dem eftersom ingen kan leva och se Guds ansikte, se 2 Mos 33:20]. De såg (som i en syn) Gud, och de åt och drack [i hans närvaro].
12 Herren (Jahve) sade till Mose: ”Kom upp till mig på berget och var kvar där, så ska jag ge dig stentavlorna med undervisningen (hebr. Torah) och buden, som jag har skrivit för att undervisa folket.” [De tio budorden hade redan talats men skulle nu ges i skriftlig form.]
13 Mose började gå tillsammans med sin tjänare Josua, och Mose gick upp på Guds berg.
14 Han sade till de äldste: ”Vänta på oss på den här platsen tills vi kommer tillbaka. Aron och Hur är kvar här med er. Den som behöver få en fråga avgjord [en rättslig konflikt, ordagrant ”har många ord” eller ”är en mästare av ord”] kan vända sig till dem.”
15 Mose gick [högre] upp på berget [tillsammans med Josua], och molnet täckte berget.
16 Herrens härlighet vilade på berget Sinai och molnet täckte det under sex dagar. [Mose följer löftet att ”vara kvar där” som han fick i vers 12.] På den sjunde dagen kallade Gud på Mose inifrån molnet.
17 Herrens härlighet visade sig som en förtärande eld inför israeliterna, på bergets topp.
18 Mose gick in i mitten på molnet och steg upp på berget. Där var han fyrtio dagar och fyrtio nätter [utöver de första sex dagarna som han och Josua väntade längre ner på berget].
