Revelationary

Deuteronomy 33 — Svenska Bibeln (SKB)

1 Detta är välsignelsen som gudsmannen Mose välsignade Israels söner med innan han dog.

2 Han sa: ”Herren (Jahveh) kom från Sinai och stod upp från Seir [ett annat namn för Edom] till dem, han trädde fram i glans (strålade tydligt) från [berget] Paran, och han kom från myriader heliga, vid hans högra var ett brinnande dekret.

3 Ja, [dessutom] han älskar folken, alla hans heliga [är] i din hand, och de sitter (slår sig ner; strös ut; slår läger) vid din fot [kan även betyda ’följer varje steg’] och tar [var och en] emot (lyfter upp – hebr. nasa) [högaktar] dina ord.

4 Mose anbefallde oss en undervisning (hebr. Torah), ett arv för Jakobs församling.

5 Där var en kung i Jeshurun [ett namn på Israel som betyder ärbar, se 5 Mos 32:15] när folkets huvuden (ledare) var samlade, Israels stammar tillsammans.”

6 [Mose ger nu sin välsignelse för de tolv stammarna, på liknande sätt som Jakob gjorde på sin dödsbädd (1 Mos 49). De tolv stammarna nämns 28 gånger i GT och uppräkningen är olika: födelseordning, se 1 Mos 29-30; placering i förhållande till tabernaklet, se 4 Mos 2; tilldelat landområde, se Hes 48; de tolv portarna, se Hes 48:30-35. I denna uppräkning kommer den förstfödde Ruben först, dock saknas Simeon. Stammens område ligger inom Judas område och kan finnas ”dold” i vers 11.] ”Låt Ruben (hebr. Reoven; betyder: se en son) leva, och inte dö av att hans män är få.” [Ruben tilltalas på ett annorlunda sätt än de övriga stammarna. En önskan är att han ska få leva och inte dö. Troligtvis är det på grund av Jakobs ord i 1 Mos 49:4.]

7 Och detta till Juda och han sade: ”Hör (lyssna) Herre (Jahve) på (till) Judas röst, för honom till hans folk, hans händer ska strida för honom och du ska vara en hjälp mot hans motståndare.”

8 Och om Levi sade han: ”Din Tummim och din Urim ska vara med dina heliga, som du prövade vid Massa, med vilka du stred över Merivas vatten.

9 Vem sade till sin far och till sin mor: ’Jag har inte sett honom’, och till hans bröder ’vill inte kännas vid’, och till hans söner ’känner dem inte’, för de har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) ditt löftesord och bevarat ditt förbund.

10 De ska lära Jakob dina påbud (bindande juridiska beslut) och Israel din undervisning (Torah), de ska placera rökelse i din näsa och hela brännoffer på ditt altare.”

11 ”Herre (Jahve) välsigna hans tillgångar och ta emot (acceptera) hans händers arbete. Slå höfterna på dem som reser sig upp mot honom och på dem som hatar honom, så att de inte reser sig igen.”

12 Till Benjamin sade han: ”Herrens (Jahves) älskvärda ska bo i trygghet hos honom. Han övertäcker (hebr. chofaf) honom hela dagen (alla dagar), och han (Gud) har sin boning mellan hans skuldror.”

13 Och till Josef sade han: ”Välsignat av Herren (Jahve) är hans land. Från himlarnas dyrbarheter, från daggen, och från djupen som ligger därunder,

14 och från solens dyrbara frukter, och från månarnas dyrbara skörd,

15 och från de gamla bergstopparna, och från de eviga bergens dyrbarheter,

16 och från jordens dyrbara ting och dess fullhet, och hans välvilja som bor i naturen – låt välsignelserna komma över Josefs huvud, och över kronan på hans huvud, som är prins bland sina bröder.

17 Hans oxes förstling, han är majestätisk, hans horn är en vildoxes horn, med dem ska han stånga folken, allesammans ända till jordens yttersta gräns, de är Efraims tiotusen och de är Manasses tusen.”

18 Och till Zevolun sade han: ”Jubla (fröjda dig) Zevolun när du drar ut och Issachar i dina tält.

19 Ni ska kalla folket till berget, där ska de offra rättfärdiga offer, för de ska dia havets överflöd och sandens gömda rikedomar.”

20 Och till Gad sade han: ”Välsignad är han som förökar Gad, han bor som en lejoninna och bryter sönder benet, ja kronan på huvudet.

21 Och han utväljer den bästa biten för sig själv, för där finns en plats förbehållen och dit kommer folkets furstar (huvuden). Han verkställer Herrens (Jahves) rättfärdighet och hans påbud (bindande juridiska beslut) med Israel.”

22 Och till Dan sade han: ”Dan är en lejonunge som skuttar fram från Bashan”

23 Och till Naftali sade han: ”Naftali, överöst med nåd (villkorad nåd, favör, välbehag) och full av Herrens (Jahves) välsignelser, inta (besätt) havet och södern.”

24 Och till Asher sade han: ”Mest välsignad är Asher bland sönerna, låt honom finna nåd (villkorad nåd, favör, välbehag) hos sina bröder och doppa sin fot i olja.

25 Järn och brons [som är en legering av koppar och tenn] ska vara dina bommar och som dina dagar, så ska också din styrka vara.”

26 ”Ingen är som Jesjuruns [Israels] Gud (El), han rider fram över skyn (himlarna) för att hjälpa (hebr. ezer) dig, på skyarna i sitt majestät.

27 En boning (trygg hemvist) [i himlen, se 5 Mos 26:15] är den evige Guden (urtidens Gud, Elohim), med eviga armar under [himlen, som upprätthåller ordningen på jorden]. Han fördriver dina fiender från ditt ansikte och säger: ’Förgör dem!’

28 Israel ska bo (slå läger) [och växa som folk] i trygghet, Jakobs källa [bildligt för Jakobs ättlingar, se vers 6-24] i ett land, med säd och vin, under en himmel som dryper av dagg. [Vers 28 formar en kiasm där land står i centrum i den hebreiska texten, omgärdat av mänskligt och agrikulturellt liv som växer. Det judiska folket lever i trygghet och växer till i antal från Jakob som är källan. Växtligheten har sin vattenkälla från daggen som gör att marken grönskar och växer.]

29 Lycklig är du Israel, vem är dig lik? Du är ett folk som har sin räddning i Herren (Jahve). Han är din skyddande sköld, ditt ärorika svärd. Dina fiender ska krypa för dig, och du ska gå fram över deras höjder.”