Acts 24 — Svenska Bibeln (SKB)
1 Fem dagar senare kom översteprästen Ananias ner tillsammans med några äldste och en advokat som hette Tertullus. [Han var kunnig i det romerska rättsväsendet och hade anlitats av Stora rådet för att föra deras talan.] De framförde sina anklagelser mot Paulus inför ståthållaren [Felix].
2 När Paulus hade kallats in började Tertullus sina anklagelser mot Paulus. Han sade:
3 ”Högt ärade Felix! Tack vare dig och ditt ledarskap har vi fått uppleva en långvarig fred. Dina politiska reformer har gjort så att detta folk som jag representerar överallt och på alla sätt fått det mycket bättre. Detta erkänner vi med stor tacksamhet.
4 För att inte besvära dig alltför länge, ber jag att du i din godhet lyssnar till vad vi i korthet har att säga.
5 Vi har nämligen funnit att den här mannen är en riktig plåga (pestböld, smitthärd). Han sprider oro (skapar upplopp) bland judar över hela världen. Han är en ledare för nasaréernas sekt.
6 Han har till och med försökt vanhelga templet. Därför grep vi honom. [Tertullus tar upp tre punkter där de två första, att uppvigla och att vara ledare för en icke-godkänd sekt, var straffbara åtalspunkter enligt romersk lag.]
7 De tidigaste manuskripten har inte med slutet på vers 6, vers 7 och inledningen på vers 8: ”... och ville döma honom efter vår lag. 7 Men befälhavaren Lysias kom med stor makt och tog honom ur våra händer 8 och befallde hans anklagare att bege sig till dig.”
8 När du förhör honom kan du själv få klarhet i allt det vi anklagar honom för.”
9 Judarna instämde och påstod att det var på det sättet.
10 Ståthållaren [sa ingenting själv, utan] gav nu tecken åt Paulus att tala, och han svarade: ”Eftersom jag vet att du i många år har varit domare för detta folk, försvarar jag min sak med tillförsikt. [På samma sätt som Tertullus öppnar Paulus sitt tal med en captatio benevolentiae, dock är den mer sanningsenlig utan överdrifter.]
11 [Försvar till punkt 1 – upprorsmakare:] Du kan själv få bekräftat att det inte är mer än tolv dagar sedan jag kom upp till Jerusalem för att tillbe.
12 Varken i templet eller i synagogorna eller ute i staden har de sett mig diskutera med någon eller sprida oro bland folket,
13 och de kan inte heller bevisa inför dig vad de nu anklagar mig för.
14 [Försvar till punkt 2 – ledare för en sekt:] Men detta bekänner jag för dig: att jag enligt Vägen, som de kallar en sekt, tjänar mina fäders Gud på så sätt att jag tror på allt som står skrivet i lagen och hos profeterna.
15 Jag har samma hopp till Gud som de, att både rättfärdiga och orättfärdiga ska uppstå en gång. [Dan 12:2; Joh 5:28-29; Upp 20:12-15]
16 Därför strävar också jag själv efter att alltid ha ett gott samvete inför Gud och människor.
17 [Försvar till punkt 3 – vanhelga templet:] Efter flera år kom jag tillbaka för att överlämna gåvor åt mitt folk [de insamlade medlen, se Rom 15:25-27] och frambära offer [på fyra mäns vägnar, se Apg 21:23-26].
18 Då fann de mig i templet när jag hade renat mig, och där var ingen folkmassa och inget tumult.
19 Men där fanns några judar från Asien, och egentligen borde de stå här inför dig och anklaga mig, om de hade något att anföra emot mig.
20 Annars får dessa män själva tala om vilket brott de fann mig skyldig till när jag stod inför Stora rådet,
21 om det inte var denna enda sak som jag ropade när jag stod bland dem: Det är för de dödas uppståndelse som jag i dag står här anklagad inför er.”
22 Felix, som mycket väl kände till Vägen, sköt nu upp rättegången och sade: ”När befälhavaren Lysias kommer hit ner ska jag avgöra målet.”
23 Han befallde officeren att hålla Paulus i förvar men samtidigt ge honom viss lättnad och inte hindra någon av hans vänner från att hjälpa (betjäna, assistera) honom. [Några av dessa måste varit Lukas, Aristarchus, Trofimus som reste med honom. I Caesarea bodde också evangelisten Filippus och Cornelius.]
24 Några dagar senare [efter rättegången] kom Felix tillsammans med sin hustru Drusilla, som var judinna. Han lät hämta Paulus och hörde honom tala om tron på den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.
25 Men när Paulus talade om rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen, blev Felix förskräckt och sade: ”Gå din väg för den här gången. När jag får tid ska jag kalla på dig.”
26 Samtidigt hoppades han att Paulus skulle erbjuda honom pengar. Därför lät han ofta hämta honom och samtalade med honom.
27 När två år hade gått, efterträddes Felix av Porcius Festus. Eftersom Felix ville hålla sig väl med judarna, lät han Paulus bli kvar i fängelset.
